De gåtfulla Sverigedemokraterna
Den andra december 1998 skrev Dagens Nyheter om Sverigedemokraternas valframgångar i Haninge kommun. QR kompletterar DN:s artikelserie om Sverigedemokraterna med bakgrundsfakta om partiet, dess politik och historia.
Under rubriken "Fel att sätta alla på samma ställe" skriver DN den andra december 1998 om Sverigedemokraternas valframgångar i Haninge kommun, söder om Stockholm. I artikeln intervjuas två av de 1 241 Haningebor som i september förra året gav Sverigedemokraterna två mandat i kommunens fullmäktige.
De båda väljarna, Anneli och Jonny, uppger att de visserligen vet ganska lite om partiet men anser ändå att det vore förhastat att kalla Sverigedemokraterna för fascister och nazister, främst av det enkla skäl att de inte har hunnit uträtta särskilt mycket än. De medger att det var Sverigedemokraternas omfattande informationskampanj som avgjorde deras beslut, trots att de var osäkra på om det som stod i partiets flygblad verkligen är sant.
I de följande artiklarna (DN den 2, 3 och 5 december 1998) diskuteras vad man ska kalla Sverigedemokraterna. Frågan besvaras inte och inte heller ges någon närmare presentation av partiet, dess program eller historia. Quick Response har sammanställt bakgrundsinformationen DN inte tog upp.
QR:s bemötande reviderades den fjärde februari 1999 med anledning av Sverigedemokraternas nya partiprogram.
Från BSS till kommunfullmäktige
Sverigedemokraterna (SD) grundades 1988 av ett tjugotal aktivister inom det splittrade Sverigepartiet. Merparten av dessa hade sin bakgrund i aktionsgruppen Bevara Sverige Svenskt (BSS) som existerade 1979-1986. SD:s ledning har skiftat mellan en och två talesmän som bytts ett flertal gånger. Sedan mars 1995 är Mikael Jansson, Örebro, partiets ledare.
Sverigedemokraterna har sedan starten ställt upp i fyra val med följande resultat:
1988 fick partiet 1 118 riksdagsröster och var 17 röster från ett kommunalt mandat i Vårgårda.
1991 fick man 4 887 röster och två mandat, ett vardera i Dals Ed och i Höör.
1994 fick SD 13 889 röster och fem kommunala mandat, två vardera i Dals Ed och Höör samt ett på Ekerö.
I 1998 års val fick SD 19 624 röster och mandat i ytterligare tre kommuner: två i Haninge, ett i Sölvesborg samt två i Trollhättan. Däremot förlorade man ett mandat i Dals Ed samt sitt enda mandat på Ekerö.
Sammantaget blev Sverigedemokraterna tredje största parti utanför riksdagen 1998. Med totalt åtta mandat i fem kommuner runt om i landet betecknar sig SD numera som Sveriges ledande nationalistiska organisation
Enligt journalisten och författaren Anna Lena Lodenius bygger partiets framgångar på en medveten strategi. Denna beskrivs på följande sätt i hennes och Per Wikströms bok "Vit makt och blågula drömmar" (1997):
"Sverigedemokraterna strävar efter att bli lika stora och etablerade som liknande europeiska partier. För att nå dit satsar de på att få kommunmandat på mindre orter där partiet har en chans att hävda sig. På dessa platser försöker de värva röster genom torgmöten, demonstrationer och flygbladsutdelning...
På riksplanet arbetar Sverigedemokraterna på att bygga upp en konventionell partistruktur med ortsgrupper, distrikt och partistyrelse. En sådan taktik handlar inte enbart om att vinna respekt och anseende och tvätta bort extremiststämpeln. Det finns nämligen finansiärer som kan tänka sig att stödja framgångsrika främlingsfientliga krafter, men om SD ska få del av dessa pengar gäller det att visa att rörelsen är solid".
Ända sedan valet 1998 har uppgifter cirkulerat om att SD:s valkampanj sponsrades med stora summor pengar från det franska nationalistpartiet Front National. Dessa uppgifter tillbakavisas av partiets ledare i Haninge, Johan Rinderheim, i DN den femte december 1998. Enligt Rinderheim bestod valsamarbetet enbart i att Front National försåg SD med 200 000 exemplar av en folder.
På Sverigedemokraternas hemsida kan man läsa att partiet numera ingår i det europeiska nationalistsamarbetet Euro-Nat, grundat av Front Nationals före detta ledare Jean-Marie Le Pen. I januari förlorade Le Pen kampen om partiledarskapet till rivalen Bruno Mégret.
Nytt program för föränderligt parti
Vid ett extra årsmöte i Helsingborg den 23 januari 1999 beslutade SD om ett nytt partiprogram. Under rubriken "Svensk extremhöger fortsätter att kamma sig" skriver Magnus Linton i Arbetaren 4/99 att en rad av de mest kontroversiella formuleringarna strukits, exempelvis kravet på dödsstraff för grova våldsbrott samt repatriering av alla som invandrat till Sverige efter 1970, utan hänsyn till utgivna medborgarskap.
Trots denna översyn innehåller Sverigedemokraternas politiska förklaring fortfarande idéer som kan diskuteras. Nedan följer några av de budskap som inte strukits:
Befolkningspolitik: "Sverigedemokraternas viktigaste politiska målsättning är att försvara vår svenska nationella identiet. De senaste årtiondenas massinvandring har på ett allvarligt sätt kommit att hota den nationella identiteten, genom att det bildats stora områden som befolkas av människor som aldrig kommer att uppleva sig själva som svenskar och inte heller som delaktiga i vår kultur och historia."
"Sverigedemokraterna vill på sikt återskapa Sverige som en svensk nation, såväl etnisk som kulturellt, där svenskarnas intressen sätts i främsta rummet. Svensk är den som andra svenskar uppfattar som svensk."
Sverigedemokraterna: "Sverigedemokraterna hyllar nationalismen därför att den så eftertryckligt hävdar det egna folkets värde och intressen."
"Sverigedemokraterna vill på olika sätt stärka och göra sig till tolk för allmänintresset." (I det senaste valet saknade SD stöd för detta hos 99,5 % av det röstande allmänintresset.)
Inledning: "Sverigedemokraterna vill slå vakt om alla svenskars lika värde."
Medborgarskap: "För att få förmånen att bli svensk medborgare skall man som icke-nordbo ha varit bosatt minst 10 år i Sverige och dessutom behärska det svenska språket i tal och skrift på ett fullgott sätt samt besitta goda kunskaper i svensk historia. Man skall även tillfullo erkänna vår svenska kultur. Därtill måste man kunna uppvisa hur man klarar sin egen försörjning i Sverige."
Samhällsstruktur: "Endast svenska medborgare skall få rösta i riksdagsval, landstingsval och kommunalval"
"Religionsfrihet är en självklarhet, det är inte majoritetens uppgift att pådyvla enskilda en trosuppfattning /.../ Inga moskéer får existera på svensk mark. Islam är inte bara en religiös strömning, utan har även sociala och politiska ambitioner som vi inte ser som önskvärda i Sverige"
Bakgrund: "Bristen på yttrandefrihet har visat sig tydligast i politikernas intoleranta hatkampanjer mot alla de partier, organisationer och enskilda individer som vågat ifrågasätta den nuvarande invandringspolitiken. Dessa kampanjer har gått så långt att yttrandefriheten är i allvarlig fara."
Abort och adoption: "Sverigedemokraterna vill verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds, såvida medicinska skäl för abort ej föreligger. Samtidigt som möjligheten till adoption av barn med ursprung utanför Europa skall upphöra, skall nationell adoption ge icke önskade barn en chans till en sund uppväxt."
Rättstrygghet: "Den som gömmer invandrare, som enligt domslut skall utvisas, bör dömas till fängelse och i vissa fall också böter motsvarande de kostnader som uppstått."
Arbetsmarknad: "Genom god planering skall Sverige klara sina sysselsättningsproblem med inhemsk arbetskraft"
Kultur: "Svenskarna har ett rikt kulturarv som inte får gå förlorat för framtida generationer. Detta kulturarv är idag allvarligt hotat av dålig kulturundervisning i skolorna, den ökande utomeuropeiska invandringen samt den USA-influerade ‘skräpkulturen'... Svensk folkdans och folkmusik skall understödjas och i statlig regi föras ut till folket i olika sammanhang."
Bakom den demokratiska fasaden
På den antirasistiska tidskriften Expo:s hemsida presenterar Tobias Hübinette sin kartläggning av Sverigedemokraterna, under rubriken "Sverigedemokraterna - bakom den demokratiska fasaden":
"Ända sedan starten har SD ursinnigt förnekat kopplingar till nazistiska och rasistiska grupper. Påståenden om motsatsen och avslöjandet att ledande partimedlemmar dömts för olika brott avfärdas som illasinnad propaganda. I verkligheten finns en mängd kopplingar mellan SD och nazismen och ett flertal av partiets viktigaste aktivister har en väldokumenterad bakgrund inom extremhögern".
Ett av de exempel som Hübinette hänvisar till är SD:s förre partitalesman Anders Klarström, tidigare aktiv i skinheadsrörelsen Nordiska Rikspartiet (NRP), som 1986 dömdes till dagsböter för mordhot mot Hagge Geigert samt trakasserier mot antinazister. Ett annat uppmärksammat fall inträffade i maj 1993. Då dömdes tredjenamnet på SD:s stockholmslista i kommunalvalet 1991 till ett års fängelse efter att ha dykt upp på vänsterpartiets första maj-möte i Stockholm med en skarp handgranat.
Rasister eller kulturkämpar?
I den sista delen av DN:s artikelserie "Rasism i Haninge?" (DN den femte december 1998) påpekar Helene Lööw, historiker och som forskar om svensk extremhöger, att Sverigedemokraterna inte är samma parti som för åtta-tio år sedan. Många med nazistanknytning har blivit uteslutna eller sidoställda och att idag kalla Sverigedemokraterna för rasister menar hon är missvisande eftersom de inte talar om ras utan om kulturell tillhörighet. Hon framhåller att Sverigedemokraternas motståndare borde granska och diskutera partiet på mer sakliga grunder.
I artikeln får Helene Lööw medhåll av Anna-Lena Lodenius om att det är svårt att förhålla sig till Sverigedemokraterna. Till skillnad från Lööw hävdar Lodenius och Per Wikström i "Vit makt och blågula drömmar" att SD använder rasbiologiska argument, exempelvis i partiprogrammets avsnitt om adoption.
I december 1998 kom Granskningsnämndens rapport "Den försåtliga kulturrasismen" som uppmärksammade rasistiska budskap i bland andra SD:s närradiosändningar i Stockholm och Malmö. Rapporten kan beställas hos Granskningsnämnden, telefon 08-606 79 76.
Källor:
Lodenius, Anna-Lena & Per Wikström: "Vit makt och blågula drömmar, rasism och nazism i dagens Sverige". Natur och Kultur. Stockholm. 1997.
KommunAktuellt Direkt 11/11-98