Socialsekreterare om rasism
Aftonbladet rapporterade den tredje maj 1999 att var åttonde invandrare känt sig diskriminerad av socialtjänsten. Enligt en ny undersökning anser flertalet socialsekreterare emellertid att det inte finns någon diskriminering inom socialtjänsten. Socialsekreterarna anser själva att deras yrkesval är en garanti för att de är vidsynta och har stor förståelse för andra kulturer.
Aftonbladets ledare den 3 maj hänvisar till en ny undersökning om den upplevda diskrimineringen bland invandrare. Undersökningen har gjorts av professor Anders Lange vid Centrum för Invandrarforskning, CEIFO, och är den fjärde delen av rapportserien "Invandrare om diskriminering". Av Langes undersökning framgår bland annat att varannan tillfrågad invandrare har känt sig diskriminerad på grund av sitt ursprung, att var tredje har nekats arbete samt att var åttonde har blivit illa behandlad av socialtjänsten.
Hösten 1998 presenterade Anna-Klara Müntzing magisteruppsatsen "Rasism - angår det socialtjänsten?" vid Socialhögskolan i Stockholm. Hon belyser samma problem som Lange, men ur en annan vinkel. Langes rapportserie är en omfattande kvantitativ studie som presenterar invandrarnas svar i form av siffror och statistik. Müntzings uppsats är kvalitativ. QR lyfter fram den för att komplettera CEIFO:s statistik och belysa problemet med diskriminering från en annan sida - socialsekreterarnas.
Motsatta uppfattningar
Genom att djupintervjua tolv socialsekreterare vill Anna-Klara Müntzing ta reda på hur de uppfattar rasism och diskriminering, dels som samhällsfenomen, dels inom socialtjänsten. I stort visar undersökningen att invandrarnas uppfattningar om diskriminering inom socialtjänsten går stick i stäv mot socialsekreterarnas uppfattning av sitt arbete.
Flertalet av de intervjuade socialsekreterarna anser att det inte förekommer någon diskriminering inom socialtjänsten. CEIFO:s rapport visar att var åttonde tillfrågad anser sig ha blivit illa behandlad av socialtjänsten på grund av sitt ursprung. De eventuella upplevelser av diskriminering som klienter har haft, tror socialsekreterarna i stället beror på "missuppfattningar". De kan hålla med om att det förekommer olika typer av diskriminering i samhället, men anser inte att det förekommer inom socialtjänsten. Och eftersom det inte förekommer, har de heller inte känt sig motiverade att engagera sig i "antirasistiskt arbete".
Flertalet av de intervjuade anser också att socialtjänsten inte har något särskilt ansvar för att arbeta mot rasism. Det ansvaret ligger hos politikerna. Antingen arbetar de med för få invandrare för att frågan ska vara relevant. Eller så arbetar de med för många invandrare, vilket i stället ger upplevelsen av att man har nog med det man har. Ett antirasistiskt förhållningssätt skulle bara "ge merjobb".
Hälften av de intervjuade arbetar i så kallade "invandrartäta områden", men deras erfarenheter skiljer sig inte nämnvärt från de som arbetar i områden med få invandrare. Två av dem som arbetar i invandrartäta områden har själva utländskt påbrå. Även de har samma ståndpunkt som de övriga.
Radikala britter och konservativa svenskar
Av Müntzings undersökning framgår att socialsekreterarna anser sig ha god självkännedom. Den egna yrkesrollen är en slags garanti mot diskriminering. De anser att de inte skulle ha valt utbildningen om de inte vore vidsynta och öppna för andra kulturer. Samtidigt har de svårt att se hur de skulle kunna arbeta på ett mer antirasistiskt sätt.
Müntzing inleder sin uppsats med att redogöra för vad hon kallar ett konservativt, respektive ett radikalt perspektiv på begreppet "rasism". Hon menar att Anders Lange kan sägas företräda det konservativa, medan hon står för det radikala synsättet.
I ett större perspektiv menar hon att Sveriges institutioner generellt företräder det konservativa, medan det radikala i större utsträckning har valts i exempelvis Storbrittannien. Det ger i sin tur konsekvenser i utbildningssystemet, i det här fallet för utbildningen på socialhögskolan.
Den konservativa falangen vill bara använda begreppet "rasism" för särskiljandet av raser, där den egna rasen anses överlägsen. Man menar att det uppstår begreppsförvirring om man blandar ihop rasism, främlingsfientlighet, etnocentrism, etc, till ett centralt begrepp.
Den radikala falangen menar i stället att dagens rasism har andra förtecken och följer inte längre själva rasbegreppet. Främlingsfientlighet, främlingsrädsla, etnocentrism, etc, är bara mildare uttryck för samma centrala problem. De urskiljer tre nivåer av rasism: den individuella, den kulturella och den institutionella. För Müntzing är det särskilt viktigt att titta på uttryck för kulturell och institutionell rasism.
Enligt det rådande konservativa synsättet tolkar man inom socialtjänsten begreppet "rasism" så strängt att omedvetna diskriminerande handlingar inte kopplas till etnicitet. De anses vara "misstag" eller fördomar mot människor överlag, mot alla klienter.
Enligt det radikala synsättet skulle i det här fallet socialsekreterarna vara medvetna om att det kan förekomma individuell rasism och även kulturell rasism. De är däremot inte medvetna om den institutionella rasismen, den som kan utövas omedvetet i form av maktstrukturer. Müntzing menar att många institutioner i Sverige fortfarande är uppbyggda efter ett samhälle utan minoriteter, varför en enskild handläggare med goda avsikter ändå kan handla diskriminerande i yrket.
Invandrarkunskap istället för fokus på egna värderingar
För att lyfta fram frågan om diskriminering krävs det, menar Müntzing, att man medvetandegör problemet redan under utbildningen. I dag finns ämnet "invandrarkunskap" bara som specialgren, vilket innebär att bara ett fåtal läser den inriktningen. Risken är att ämnet bara blir relevant för de "som ska jobba med invandrare" och att perspektivet förskjuts till att handla om "invandrare" och inte om elevernas egna attityder.
I Storbrittannien har ämnet en central roll i utbildningen. Där arbetar man också aktivt mot institutionell rasism. Studier har visat att engelska socialsekreterare i mycket högre grad än svenska är medvetna om att rasism kan vara en bakgrundsfaktor som man måste ta ställning till i det egna arbetet.
Müntzing betonar vikten av diskussion och reflektion av den egna yrkesrollen. Genom att medvetet välja perspektiv, konservativt eller radikalt, kommer man mycket längre i det arbetet, än man gör genom olika infomationskampanjer. Var och en måste ta ansvaret att arbeta anti-rasistiskt, menar hon.
Källor och mer information:
Beställ Anders Langes undersökning "Invandrare om diskriminering IV" på tel. 08-16 20 00 eller <A HREF=MAILTO: Ceifo.editor@ceifo.su.se>e-post.</A>
Begreppet "rasism" och dess olika definitioner presenteras utförligt i en ny rapport från Socialstyrelsen, skriven av bl a professor Charles Westin vid CEIFO. Rapporten heter "Mångfald, integration, rasism och andra ord. Ett lexikon över begrepp inom IMER - Internationell Migration och Etniska Relationer" (SoS-rapport 1999:6). Beställ från sos.order@special.lagerhus.se Socialstyrelsens kundtjänst