Diskrimineringsbyrån
I maj presenterade Diskrimineringsbyrån en rapport om olaga diskriminering i Stockholms krogvärld. Rapporten uppmärksammades i flera medier, bland annat i P1 Morgon den 5 maj. QR belyser Diskrimineringsbyråns arbete i en intervju med ordförande Juan Fonseca.
Rapporten som diskrimineringsbyrån har lagt fram visar att inte ett enda av 64 undersökta anmälningar av olaga diskriminering gick till åtal. Undersökningen tar upp 1997 och 1998 års anmälningar mot krogar i Stockholms Stad.
Den vanligaste anledningen till anmälan är att personer har nekats tillträde på grund av att de "inte var stamgäster, inte hade bokat bord, saknade medlemskort eller var felaktigt klädda". I 52 av de 64 fallen har förundersökningen lagts ner för att brott inte kan styrkas. Anmälarens ord står mot den anmäldes och trots att det i flera av de undersökta fallen har funnits vittnen som kan styrka anmälarens version har den anmäldes version vägt tyngre.
Ulrica Messing kommenterade rapporten i P1 Morgon med att resultatet är mycket allvarligt. Hon föreslog tre saker som regeringen kan gå vidare med: för det första att titta på lagstiftningen och se hur man kan stärka skyddet för individen. För det andra att bjuda in branschfolket till utbildning, och för det tredje att uppmana allmänheten till att våga vittna.
Behovet av en oberoende instans
Diskrimineringsbyrån startade på initiativ av Juan Fonseca och juristen Ola Bengtsson i december 1997. Juan Fonseca hade själv blivit vägrad inträde på en restaurang och drev målet med Ola Bengtssons hjälp. De insåg då att det fanns ett behov av en oberoende instans som juridiskt och opinionsmässigt bevakar alla typer av diskriminering i samhället. Juan Fonseca säger:
- Det svenska samhället bygger på likhetsprincipen. Man har en omhändertagandementalitet, som i sig är väl menad, men där man tar hand om de olika för att göra dem lika.
Missförhållanden tystas ned
Han menar att det svenska samhället har misslyckats med integrationspolitiken och att en av orsakerna är att man tystar ner olikheterna. Man vill inte bidra med att skapa ett "vi och de" och i stället säger man att klyftorna inte finns. Då har plötsligt en grupp människor uppstått, som aldrig berörs av den allmänna opinionen, vars villkor man inte diskuterar. Mer eller mindre omedvetet skapar man då i stället ett "vi och de".
- I media är det lite inne just nu att tona ner "vi och de". I stället betonas assimileringen. Missförhållanden tystas men under ytan växer segregering och samtidigt också misstron. I dag är Sverige ett klassamhälle, vilket det inte var tidigare. Den utvecklingen skulle man ha förutsett tidigare.
Svensk lagtillämpning otillfredställande
Antalet anmälningar om olaga diskriminering ökar. Från 47 polisanmälningar 1990 till 181 1997. Det handlar främst om diskriminering i arbetslivet och orsaken är oftast etniskt eller kulturellt ursprung.
Diskrimineringsbyrån anser att alla som gör en anmälan har rätt till att fallet utreds, men som rapporten visar, läggs ofta förundersökningarna ner. Det kan leda till att de kränkta inte upplever att de tas på allvar. Det kan också leda till en föreställning om att diskriminering inte förekommer i Sverige. Det väcker frustration och kanske aggressivitet hos de kränkta, och en känsla av "vi och de".
I Europa ser man allvarligare på brottet olaga diskriminering än i Sverige, menar Juan Fonseca. Han säger att det egentligen inte är något fel på den svenska lagstiftningen, den är tvärtom ofta mycket bra. Men när lagen ska tillämpas händer ingenting. I det avseendet innebär det svenska medlemskapet i EU en fördel för Diskrimineringsbyrån, eftersom de lättare kan driva mål på Europanivå.
Aktuella fall
Fallet med Alexandra Pascalidou (se artikel i http://www.aftonbladet.se/nyheter/9905/19/naz.html Aftonbladet 19/5) är just ett sådant exempel. Nazisterna friades i Sverige, men man kommer överklaga till Europadomstolen. Ett annat sådant fall är en kvinna som nyligen blev av med vårdnaden av sin son med bland annat motiveringen att hon talar ett annat språk.
Domen föll i februari och om klienten så önskar kommer Diskrimineringsbyrån att gå vidare med fallet.
Hur som helst efterlyser Juan Fonseca en diskussion kring ett sådant beslut.
Nätverk
På Diskrimineringsbyråns kontor arbetar Juan Fonseca och Ola Bengtsson. De tar dagligen emot 2-3 besök eller telefonsamtal. Till sin hjälp har de ett nätverk av jurister, sakkuniga och journalister. Verksamheten finansieras bland annat av klienters försäkringar och av arvoden från konsultuppdrag.
Just nu visar trenden att antalet anmälningar om olaga diskriminering ökar, vilket säkrar arbetet för Juan Fonseca en lång tid framöver.
- Om jag inte arbetade på Diskrimineringsbyrån skulle jag troligen ha svårt att få arbete i dagens svenska samhälle. I Sverige är hudfärg och brytning oerhört viktigt och vem skulle anställa mig med min brytning? säger Juan Fonseca.
Diskrimineringsbyråns rapport "Olaga diskriminering i Stockholm 1997-1998" kan beställas på tel/fax 08-15 29 27 eller via diskrimineringsbyran@alfa.telenordia.se