DN-artikel om Gambier DO-anmäld
Medlemmar i Gambianska föreningen i Stockholm har anmält Dagens Nyheter och Stockholmspolisen till JK, DO och PO. I en notis i DN den fjärde mars nämns att Stockholmspolisen har anmälts till DO, dock inte att även DN berördes av anmälan.
I Dagens Nyheter den 18 december 1998 redogör Länskriminalchefen Leif Jennekvist för den ökande heroinhandeln i Stockholm. Artikeln betonar att 400 av länets totalt 900 gambier är inblandade i försäljningen av rökheroin. Leif Jennekvist pekar ut nationen Gambia som ansvarig för en stor del av heroinhandeln i Stockholm. I artikeln citeras han: "Det är en organiserad, maffialiknande verksamhet, och jag är beredd att ta eventuella diplomatiska konsekvenser som ett utpekande av nationen Gambia kan innebära."
Den 2 mars beslutade Justitiekanslern, JK, att ärendet inte berör tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp eller brott mot tystnadsplikt och att förundersökning inte kommer att inledas.
Efter JK:s avslag anmäldes Polismyndigheten i Stockholms län och Dagens Nyheter till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO, för att pröva huruvida fallet kan klassas som etnisk diskriminering. Anmälarnas ombudsman skriver i underlaget till DO:
"Uppgifterna i artiklarna är sammanfattningsvis grovt missvisande. De pekar ut folk ur enskild folkgrupp, från ett visst specifikt land, såsom till 45 procent varandens heroinhandlare."
QR har följt upp fallet, kontrollerat de fakta som spreds i media och fått synpunkter från DO, PO, Polisen och Gambianska föreningen.
Svårt att agera mot utpekande i media
- Som myndighet får vi inte lägga oss i det som uttalas i media. Media skyddas av lagen om tryckfrihet. Om det har begåtts brott är det i princip bara JK som kan bedöma, säger Cafer Uzunel som handlägger ärendet hos DO.
Han är förvånad över den onynserade bild som DN:s artiklar ger av gambier och undrar varför man inte redovisar fakta om hur många som verkligen fällts för narkotikabrott, i relation till den övriga befolkningen.
- Den statistik som fanns byggde på skäligen misstänkta och som jurist vet man hur lätt det är att bli skäligen misstänkt. Det räcker i princip med att någon pekar ut dig, eller att man umgås i "fel" kretsar.
Uzunel understryker vikten av en ärlig diskussion om brottsligheten i olika invandrargrupper men att det måste ske på ett nyanserat sätt.
På DO utreder man nu hur man kan gå vidare med fallet, utan att bryta mot grundlagen. En möjlighet, menar Uzunel, är att ta upp en generell diskussion med polismyndigheten om syftet med den här typen av rapporter, relevansen av att ange misstänkta brottslingars nationalitet och hur man undviker att sända felaktiga signaler till allmänheten.
Pressombudsmannen, PO, anser sig inte heller ha möjlighet att agera i ärendet:
-Vi agerar när det finns direkt utpekade enskilda parter. I det här fallet är det en grupp, rent av en hel nation, som utpekas. Utpekandet av en så stor grupp kan man inte komma åt med de pressetiska reglerna, förklarar biträdande Pressombudsman Kersti Rosén.
Hon påpekar att andra regler däremot gäller för radio och TV.
Felaktiga uppgifter och gammal statistik
I de artiklar som publicerades i DN i december 1998 och januari 1999 förekommer en rad olika felaktigheter. Vissa av de uppgifter som DN använder är hämtade från Polismyndighetens rapport om gambianska narkotikaligor i Stockholms län. Uppgifterna i rapporten är spaningsmaterial från 1997, men offentligjordes först i december 1998 och i januari 1999. Med hänsyn till att materialet är gammalt är det alltså osäkert hur rättvisande statistiken är.
DN och den i artikeln citerade Länskriminalchefen Leif Jennekvist påstår att 400 av länets totalt 900 gambier är inblandade i narkotikahandeln. Vid närmare studie av polisens material framgår det dock att 343 gambier har varit inblandade i narkotikabrott år 1997 och att det samma år fanns 1409 gambier i länet. Enligt den statistiken skulle den utpekade gruppen utgöra en fjärdedel av det totala antalet gambier i länet, och inte nästan hälften som först antyddes.
QR talade med en av polisrapportens sammanställare, kriminalinspektör Jan Andersson. Han bekräftade att siffran 900 som omnämns i DN:s artikel grundar sig på uppgifter från 1995. Enligt Statens Invandrarverk fanns 1995 totalt 976 gambier i Stockholms län.
Vidare förekommer i artikeln uttalanden om att Gambia som nation ansvarar för en stor del av heroinhandeln och att det "råder i dag inget tvivel om att så gott som all handel organiseras av ett antal huvudmän från Gambia".
I polisens rapport framgår det att Interpol håller på att kartlägga afrikaner i hela världen och att den kartläggningen visar att "det är nigerianer som ligger bakom narkotikahandeln och styr gambierna i Norden". Rapporten säger också att de gambianska narkotikaligorna även tar hjälp av andra afrikaner och västindier som säljare och att det även förekommer svenska distributörer av narkotikan.
Uppgifterna som publicerades i DN citerades även i Ekot och TT. I P1:s Studio Ett den 16 februari 1998 beklagar Ekots producent att man spred uppgifterna från DN utan att kontrollera dem. DN har ännu inte publicerat någon rättelse. Fredagen den 18 december 1998 pekade även Expressen ut gambier som ansvariga för heroinhandeln, under rubriken "Maffian som styr heroinet i Stockholm". Även Expressen-artikeln inehåller felaktiga uppgifter (se Momodou Sidibehs artikel nedan) men nämns inte i DO-anmälan.
Polisen: Rätt att peka ut gambier, fel att anklaga Gambia
Claes Cassel, informationsansvarig vid Stockholmspolisen, tar avstånd från sin kollega Leif Jennerkvists utpekande av Gambia:
- Det är inte bra om han eller någon annan polisman verkligen har sagt så. Om den typen av uttalanden överhuvudtaget ska göras, ska det ske på politisk nivå. Det är inte vår roll.
Däremot står han fast vid Stockholmspolisens bestämda uppfattning att personer av gambiskt ursprung dominerar handeln med rökheroin och annat heroin på Plattan i Stockholm City, även om flera nationaliteter är inblandade. Det framgår tydligt av narkotikaspanarnas omfattande genomgång av statistik och belastningsregister, menar Cassel.
Inom Stockholmspolisen är man medveten om att utpekandet kan ha drabbat oskyldiga av afrikanskt ursprung. Enligt Cassel bedömer man att det trots allt var viktigare att föräldrar fick saklig information om de risker rökheroinet innebär för barn som vistas i city. På frågan om vad föräldrarna har för nytta av att känna till langarnas nationalitet svarar han:
- Jag kan inte säkert säga att det hjälper dem särskilt mycket. Men ska man informera något sånär sakligt och förtoendeingivande ska man ge folk hela sanningen.
Splittring inom Gambianska Föreningen
Momodou Sidibeh, sekreterare i Gambianska Föreningen, anser att DO-anmälan var onödig. Enligt honom var det en utbrytargrupp ur föreningen som stod bakom den. Momodou valde istället att skriva en debattartikel som svar på artikelserien i DN. I den ifrågasätter han bland annat nödvändigheten i att peka ut de misstänktas nationella ursprung:
"I demokratins namn har även brottsmisstänkta rätt att bli hörda innan man går ut och fördömer en nationell grupp i pressen."
Momodou Sidibeh har hittills inte lyckats få sin artikel publicerad.
Källor och mer information:
DO-anmälan och polisens "Projektrapport angående gambiska ligor som säljer narkotika i Stockholms län" (Rapport 1997:26) kan beställas från http://www.do.se Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO