Den andra bilden: nazismen som inte nämns
Den 9 juli i år mördades en 50-årig man i Bergsjön i Göteborg. Enligt åklagaren var mordet ideologiskt, eftersom båda gärningsmännen har kopplingar till vit maktrörelsen. Trots yrkande om straffskärpning är det endast Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter som i var sin artikel tar upp att mordet kan vara ideologiskt. Enligt historikern Heléne Lööw är mordet i Bergsjön ett av flera exempel när media gör skillnad mellan offer och offer som drabbats av nazistiskt och rasistiskt våld. I Quick Responses avslutande artikel om nazismen i media beskrivs händelser som inte ses som ett "hot mot demokratin".
I mars 1995 mördades hockeyspelaren Peter Karlsson i Västerås. Mördaren hade kopplingar till den nazistiska organisationen Westra Aros Stormavdelning och var sedan tidigare dömd två gånger för rasistiska brott mot personer med invandrarbakgrund. Peter Karlsson mördades med 64 knivhugg, de flesta riktade mot hans huvud och överkropp. Siffran 64 har sedan dess använts av nazister som en symbol för hatet mot homosexuella.
Bosse Lindquist, journalist och författare, har granskat rapporteringen kring mordet. Han menar att de journalister som skrivit om fallet inte satt gärningsmannens nazistiska bakgrund i samband med det ideologiska hatet mot homosexuella.
Den 9 juli i år mördas en 50-årig bisexuell man i Göteborg. Enligt åklagaren och polisen har båda gärningsmännen kopplingar till vit maktrörelsen. Trots åklagarens yrkan om straffskärpning på grund av nazistiska motiv är det endast Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter som i var sin artikel tar upp att mordet kan vara ideologiskt.
Hierarki av offer
Enligt Bosse Lindquist passar händelserna inte in i nyhetsjournalistikens schabloner för vilka som drabbas av nazistiskt våld. Han får medhåll av Heléne Lööw som beskriver den dagliga bevakningen av vit maktrörelsen som godtycklig.
- Man undrar om det är skillnad på offer och offer. Mordet i Bergsjön uppmärksammades nästan bara av Göteborgs-Posten. Det är inte annat än en skandal att fallet inte uppmärksammats. Det gör ju att man undrar hur starkt engagemanget verkligen är.
George Svéd är informationsdirektör på HomO, ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Han säger:
- Det finns en offerhierarki. När en fackföreningsman och två poliser mördades tog media ett samlat grepp kring ideologiskt våld, vilket i sig är bra. En sammanställning som har gjorts visar att det har skett 30 mord av homosexuella under de senaste tio åren. Det har blivit notiser. Det finns alltså en hierarki. Att homosexuella mördas anses inte så förfärligt att det är värt något liknande samlat stöd.
Sammanställningen är gjord av Peter Karlsson och Katarina Larsson och publicerades i Expressen den 21 oktober i år.
Av de homofobiska brott som anmäldes till säkerhetspolisen under 1999 kunde tolv kopplas till vit maktvärlden. Enligt Torbjörn Ekblom på säkerhetspolisen är mörkertalet stort.
- Det finns antagligen många fall där kopplingen inte uppmärksammas utan hamnar i statisktiken för misshandel. En orsak är att det är svårt att se om en person är homosexuell och det framgår inte alltid av anmälan att brottet kan vara ideologiskt. En annan orsak är att offret ibland inte uppger sin sexuella läggning.
Det finns också undantag, där våld mot homosexuella har uppmärksammats. Ett är misshandeln av Mark Levengood den 15 augusti i Mora. De två personer som dömts för misshandeln fanns med i Expressens namn och bildpublicering av nazister den 25 november i år. Det gör däremot inte de personer som är dömda för mordet i Bergsjön.
Skottet i Visby
Det finns andra exempel när brott med nazistiska motiv inte nått riksmedia. Den 19 april i år bröt sig två beväpnade män in i en lägenhet i Gråbo utanför Visby. Mannen som bor i lägenheten var inte där, däremot hans fru och hans bror. De två männen hotade dem med hagelgevär. Slutligen avlossades ett skott i väggen och en av männen skrek "Vi hatar negrer". De två männen dömdes senare till tio respektive åtta månaders fängelse för grovt hemfridsbrott och grovt olaga hot. Åklagaren valde att inte lyfta fram ett eventuellt rasistiskt motiv till brotten, utan beskrev det som gängbråk. Tingsrätten noterade i domen att åklagren inte ville benämna brottet som rasistiskt. I juridiska sammanhang är det en markering att tingsrätten anser att så borde ha skett.
Enligt uppgifter till Quick Response har åtminstone en av de dömda kopplingar till den vit maktrörelsen.
Varken själva händelsen eller den efterföljande domen uppmärksammades i riksmedia. Lokalpress följde den naturligtvis, bland annat skrev Gotlands Tidningar om den: "Två män söks efter mordförsök i Gråbo" 2000-04-20, "Gråboskotten en olyckshändelse?" 2000-06-07, "Ungdomligt oförstånd bakom skotten" 2000-06-14, "Vi är inte trygga här" 2000-06-20, "Fängelsestraff för skjutning i Gråbo - åklagaren valde bort rasistiska inslag" 2000-06-21. Tidningen Sesam intervjuade en av dem som hotades i lägenheten, "Rasister vill mörda mig" 2000-05-04. Enligt mannen tog polisen inte det inträffade på allvar.
Nazisten som sköts
Ett annat exempel är de artiklar som publicerades av Aftonbladet och Expressen den 15 mars, med anledning av att en ung man skjutits till döds av polisen, "Polisen sköt hans kompis" respektive "Polisen sköt ihjäl Magnus". Polismännen hade tagit upp jakten på en bil som de uppfattade som misstänkt. I samband med gripandet av de två i bilen brann ett skott av från ett av polisernas vapen.
På en nazistisk hemsida hyllas den döde som en "patriot" som skjutits av polisen som en hämnd för morden i Malexander.
Tidningarna har valt att intervjua medpassageraren. På bilderna poserar han i kängor med vit snörning, en vedertagen vit maktsymbol. Att han och den dödade kamraten är nazistsympatisörer framgår dock inte av texten. Att media valde att inte kommentera de tvås nazistanknytning beror, enligt journalisterna som skrivit artiklarna, på att de inte uppfattade någon koppling mellan dödsskjutningen och nazism. En av journalisterna säger sig också vilja visa hänsyn mot de anhöriga till den döde. Den ene av journalisterna uppger vidare att de "bara hade vaga kunskaper om att de var nazister". Den andra säger att "vi diskuterade inte detta med nazistsympatier särskilt mycket överhuvudtaget".
Problematisk bild
Quick Response har den senaste veckan granskat mediebilden av den svenska nazismen. Rapporteringen är omfattande och mångtydig. I vissa fall förklaras våldshandlingar med hårdför nazistisk övertygelse, i andra betecknas de som begångna i ungdomligt oförstånd. Flera personer med god insikt i den nazistiska rörelsen menar också att de ledande ideologerna saknas i uthängningarna. Namn- och bildpubliceringarna fokuserar istället på våldsbrottslingar. Vidare så benämns vissa orter, exempelvis Klippan, nästan uteslutande i samband med nazism. Andra orter med organiserade nazister bär inte detta stigma. Nazisterna beskrivs ömsom som kallblodiga monster, ömsom som unga förvirrade killar. Ytterst sällan sätts nazismen i relation till annan brottslighet med homofobiska eller främlingsfientliga förtecken.
Enligt litteraturkritikern Stefan Jonsson uppvisar rapporteringen om nazister stora likheter med hur media tar sig an personer med utländsk bakgrund. Generellt sett tar man fasta på det som skiljer dem från majoritetsbefolkningen. Likheterna tonas ner. Ett exempel på detta är att de nazistiska brotten i media sällan sätts i relation till övrig brottslighet med homofobiska eller främlingsfientliga förtecken. De brotten är enligt säpo betydligt mer förekommande och begås i första hand av män med helsvensk bakgrund som på intet sätt har kopplingar till vit maktrörelsen.
Källor och mer information:
"Hotet mot demokratin" publicerades den 30 november 1999 i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Även "Faran är inte över", Expressen den 25 november, 2000
"Mördades för sin sexuella läggning" Göteborgs-Posten den 29 augusti 2000.
"30 personer mördade för sin kärleks skull" Expressen den 21 oktober 2000. Artikeln innehåller en sammanställning över mord på homosexuella sedan 1982, gjord av Peter Karlsson och Katarina Larsson.
"Två män söks efter mordförsök i Gråbo" Gotlands Tidningar 20 april 2000.
"Gråboskotten en olyckshändelse?" Gotlands Tidningar 7 juni 2000.
"Ungdomligt oförstånd bakom skotten" Gotlands Tidningar 14 juni 2000.
"Vi är inte trygga här" Gotlands Tidningar 20 juni 2000.
"Fängelsestraff för skjutning i Gråbo - åklagaren valde bort rasistiska inslag" Gotlands Tidningar 21 juni 2000.
"‘Du ska dö din bögjävel‘" Arbetaren nr 40, 2000
Tidningen Sesam intervjuade en av dem som hotades i lägenheten, "Rasister vill mörda mig" 4 maj 2000.
"Polisen sköt ihjäl hans kompis" Aftonbladet 15 maj 2000.
"Polisen sköt ihjäl Magnus" Expressen 15 maj 2000.
Lindquist, Bosse "Förnekelsen - om rasistiska brott i nyheterna" i antologin "Mörk magi i vita medier" (red Ylva Brune). Carlsson 1988.
Jonsson, Stefan: "De andra: amerikanska kulturkrig och europeisk rasism" Norstedts 1993.
"Nazismens hat mot homosexuella", Expo: http://www.expo.se
Våldet mot homosexuella: "Brott i mörker - få vågar anmäla", Polistidningen.
Säpo, Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet, 1999: http://www.police.se/gemensam/rps/sapo/hot99.pdf
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) http://www.homo.se/index.oois
telefon: 08-55 60 95 25, homo@homo.se
Heléne Lööw, historiker
Sveriges Radio, Dokumentärredaktionen
Bosse Lindquist. Dokumentären "Aftonbladet och hotbilderna".