Den farliga förorten
Mörkret har lagt sig och regnet silar ner i den mörka och kyliga förorten. Kvällen innan har en ung man mördats med ett skott i huvudet. Nu fruktar de boende för nya uppgörelser. Bilden målas upp i Expressen i en artikel förra året med rubriken "Det har blivit så våldsamt här". Problemet är att mordet inte var ett mord, utan en olyckshändelse. Expressenartikeln är en av många artiklar som upprätthåller myten om den våldsamma förorten. Den här artikeln är den första som Quick Response även publicerar i tidningen Megafon.
Tidigt på morgonen den 25 oktober blev en ung man skjuten i huvudet i Rinkeby i Stockholm. Mannen avled senare av sina skador. Enligt polisens första uppgifter hade mannen blivit offer för en intern uppgörelse i ett kriminellt gäng.
Expressen publicerar nyheten i sin sena upplaga samma dag: "Ung man sköts ihjäl i Stockholm i morse". Dagen efter följer tidningen upp händelsen med ytterligare en artikel, då med rubriken: "Det har blivit så våldsamt här". Tidningens reporter har fått uppdraget från sin nyhetschef att "träffa människorna som lever med våldet in på knuten". Artikeln inleds med att beskriva Rinkeby som en mörk och regnig plats där vinden blåser snålt och där de boende är rädda för våldet som blivit allt vanligare och allt grövre.
I artikeln kan man också läsa att de boende nu fruktar att våldet ska trappas upp - i det redan belastade Rinkeby.
Men mordet var inget mord. Samma dag publicerar Aftonbladet artikeln "Rånare vådasköt sig själv - avled". I stället för att vända sig till polisens presstalesman ringde reporten direkt till utredarna och fick uppgifterna om att det var ett vådaskott, avlossat i samband med ett inbrott.
Expressens artikel är en i raden som bygger på schablonbilden att segregerade och socialt utslagna förorter är farligare och kriminella. Expressens reporter, Magnus Hellberg, säger att artikeln skulle ha blivit annorlunda om han vetat sanningen
- Uppdraget var att följa upp händelsen. Hade jag vetat att det rört sig om ett vådaskott hade vi tacklat händelsen på ett annat sätt, kanske med en notis.
Det nya landet - Bergsjön i fokus
Den 5 maj publicerar Göteborgs-Tidningen (GT) en artikelserie om den fattiga och farliga förorten. Denna gång handlar det inte om Rinkeby utan om Bergsjön i Göteborg. Artikelserien får namnet "Det nya landet - Bergsjön i fokus". Enligt chefen för GT samhällsredaktion var namnet inspirerat av Peter Birros och Lukas Moodyssons TV-serie för att artiklarna handlade om "det nya mångkulturella Sverige". Den första artikeln i serien beskriver Bergsjön som "Göteborgs minst attraktiva områden att bo i". Den andra artikeln handlar om en polisrapport om kriminella ungdomar i stadsdelen. Enligt reportern Jan Spangers var den artikeln inte tänkt att ingå i serien, men hamnade där för att ämnet handlade om Bergsjön. Artikeln får rubriken: "Gängen blir fler och farligare".
Artikeln i GT illustreras med de platser som anses farligare än andra. De svartvita fotografierna i tidningen visar hotfulla höghus, öde fritidsgårdar och nedklottrade fasader. I artikeln kan man läsa att Kortedala, Bergsjön och Angered ligger i topp på praktiskt taget all brottslighet. Störst är problemen i Bergsjön som enligt artikeln beskrivs som "outstanding" i sammanhanget.
Polisen som ansvarat för utredningen om Bergsjön jämför området med Rinkeby i Stockholm. Fattigt och farligt. Men förorten är inte farligare än innerstan. I alla fall inte om man ska tro Göteborgspolisens egen statistik.
Under år 2000 begicks 68 fall av misshandel, 1 butiksrån och 52 personrån i Bergsjön. Motsvarande statistik för Göteborgs centrum var 805 fall av misshandel, 30 butiksrån och 315 personrån.
Inte heller i Stockholm begås de flesta brotten i Rinkeby eller andra förorter - utan i områdena kring Centralstationen, Kungsgatan/Vasagatan, Hötorget och Götgatan.
Förortens annorlundahet
- Flera gånger har jag tänkt att nu har man förändrat synen på förorten, men så kommer en artikel som den här i Expressen. Så är man 30 år tillbaka i tiden igen.
Orden kommer från Per Markku Ristilammi som forskar kring mediernas bild av förorten. Han har bland annat skrivit avhandlingen "Rosengård och den svarta poesin" om förorten Rosengård i Malmö. Enligt Ristilammi bidrar medierna till att upprätthålla bilden av förorten som någonting annorlunda än resten av samhället. Vad som har ansetts vara annorlunda med förorten har varierat. Sen mitten av 1980-talet menar Ristilammi att det är en etnisk "annorlundahet". Förorten tillhör invandrarna. Samhället tillhör svenskarna.
- Man definierar förorten utifrån en icke-svenskhet. Trots att människorna kommer från ett hundratal länder så reduceras de till att ha en identitet. Rapporteringen kan ses som en identitetskris i samhället. Man försöker lösa den med att dela upp människor i "vi och dom".
Per Markku Ristilammi har gått igenom mediernas rapporteringen om förorten under en 30-årsperiod. Hotbilder, krigsrubriker och nyhetsvinklar om kriminalitet och sociala problem återkommer ofta. Enligt Ristilammi är en del förorter så starkt kopplade till vissa negativa bilder att det blivit nästan omöjligt för journalister att inte påverkas av dem när de skriver artiklar. Gång på gång kommer därför fördomen om den farliga förorten att upprepas i medierna.
Spegling av makten
Enligt Ristilammi är bilden av förorten en spegling av ett maktförhållande i samhället. Förorten tillhör de fattiga. Andra områden tillhör dem med pengar och inflytande. Att bilden av förorten blir som den blir handlar enligt honom också om att redaktionerna väljer bilder som de tror att läsarna vill ha. De är bilder som säljer.
Men rapporteringen ger inte bara läsarna en bild av förorterna. Den ligger även till grund för politiska initiativ och åtgärder, menar Per-Markku Ristilammi. Genom att koppla problemet till platsen slipper samhället ifrån ansvaret. Det blir området som är problemet och inte den förda politiken.
- När medierapporteringen och debatten är ensidig och okänslig så riskerar de politiska initiativen bli det också. Den typen av rubriker som Expressen använder fungerar ju inte lokalt, då skulle redaktionen få direkta reaktioner. Journalisterna får väl också en lite annan syn på förorten när de arbetar i den.
Enligt Ristilammi påverkar den säljande nyhetsbilden av förorten inte bara dem som läser tidningar, utan även de människor som beskrivs. I bästa fall till att göra mostånd och förändra. I sämsta fall till att leva upp till förväntningarna.
Den "mörka poesi" som Ristilammi menar finns om Rosengård i Malmö är därför inte bara en berättande dikt utan en poesi som får människor att agera - utifrån de bilder som målas upp.
Litteratur och mer information:
"Det har blivit så våldsamt här" Expressen 2000-10-26
"Rånare vådasköt sig själv - avled" Aftonbladet 2000-10-26
"Skilda Världar" Göteborgs-Tidningen 2000-05-01
"Gängen blir fler och farligare" Göteborgs-Tidningen 2000-05-05
Per-Markku Ristilammi: "Rosengård och den svarta poesin. En studie av modern annorlundahet." Symposion 1994, Stockholm.
Irène Molina: "Stadens rasfiering - etnisk boendesegregation i folkhemmet" Geografiska regionstudier 1997, Uppsala.
Rinkeby stadsdelsnämnd: http://www.rinkeby.stockholm.se