Islam efter terrordåden
Känslostyrda män, farligare ju mer religiösa de är. Kvinnor som symboliserar förtryck, utan att komma till tals. Quick Response skriver om bilden av muslimer efter den elfte september.
- Det mest intressanta är att det verkar som att journalisterna ville bredda bilden av islam, men att de ändå fallit in i stereotypa beskrivningar, säger Anna Levin.
Hon är doktorand vid Göteborgs universitet och har, tillsammans med Marina Ghersetti, gjort en förstudie om medias bild av islam efter terrorattackerna i New York den elfte september.
Utöver en bredare genomgång av mediernas rapportering under det första dygnet efter attackerna har de gått igenom vad Aftonbladet och Dagens Nyheter skrev om islam under den första månaden. Materialet från Aftonbladet och DN omfattar 503 artiklar, varav 62 procent har nyhetskaraktär.
Nästan två tredjedelar av artiklarna handlar om krigförande islamistiska grupper, rasism mot muslimer eller religionens betydelse för terrorattackerna. En särskild analys har gjorts av 534 bilder med anknytning till islam som de båda tidningarna publicerade under samma period, knappt två tredjedelar av bilderna kan associeras till krig och våldshandlingar.
Farliga, religiösa män
Några problematiska drag som lyfts fram i rapporten är att muslimer framställs som känslostyrda, att starkt troende muslimer framställs som farliga och att muslimska länder buntas ihop. Anna Levin säger att även artiklar som börjar med inledningar om att terror och islam inte är samma sak kan landa i stereotyper.
Och sådana beskrivningar fanns inte bara i de båda tidningar som ingick studien. Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet publicerade den 27 oktober en text med inledningen "Det kanske kan förefalla riskfyllt att fråga en afghan med en rakkniv i handen vad han anser om Usama bin Ladin".
Expressen publicerade den nionde oktober en text som började med "Pakistan står inför ännu en dag av muslimsk vrede. Kravaller, tårgas, en man skjuten till döds". Muslimsk vrede är alltså inte vilken vrede som helst.
Samma text slutar med ett resonemang om att icke-extremistiska pakistanier kan acceptera bombningarna så länge inte för många civila dör: "De gillar inte terrorism - men de vill inte se sina muslimska grannar dö".
Naila Saleem är frilansjournalist och har rapporterat från Afghanistan och Pakistan sedan bombningarna började. Hon säger att religionen har stor betydelse för att förena länderna. Men hon påpekar att också ekonomiska intressen för samman grannarna, att det finns många afghanska flyktingar i Pakistan, samt att det finns en gammal misstro mot USA där. Dessutom krigar ju afghaner med varandra, muslimer mot muslimer. Så religionen kan inte förklara allt.
Mystiska skägg
Beträffande känslosamheten säger Naila Saleem att medierna ser en klick skrikande män på gatan, medan den stora massan håller tyst. Hon säger att människor förvisso är mer uttrycksfulla i Pakistan än här, men att det gäller även hinduer och sikher.
Och uttrycksfullhet behöver inte betyda att man är irrationell eller farlig. Men när journalisternas kunskaper brister är risken att det verkar så, att förklaringarna uteblir. Naila Saleem poängterar att man måste få skriva vad man sett även när muslimer beter sig så att de framstår i dålig dager, men att det är viktigt att sätta in beteendet i sammanhang så att religionen inte verkar obegriplig.
Rapporten från Göteborg tar också upp mystifiering av muslimska attribut som ett problematiskt drag som kan förstärka bilden av islam som en exotisk och svårbegriplig religion. I Dagens Nyheter skriver man om militanta islamister med "koraner och kalasjnikovkarbiner", och åtskilliga artiklar innehåller spekulationer om männens skägg.
Verkar korkade
Mehmet Kaplan, ordförande för Sveriges unga muslimer, är hjärtligt trött på att muslimers agerande rycks ur sitt sammanhang även i den vardagliga rapporteringen hemma i Sverige. I de fallen skapar irrationaliteten inte en hotfull bild som i rapporteringen från kriget, men den är fördummande. Mehmet Kaplan vill bli tagen på allvar i stället. Han vill se seriösa reportage om hur muslimerna ber, istället för lösryckta bilder av män på knä. De bilderna tycker han ger intryck av att muslimerna är lite korkade och låter sig förtryckas av Koranen.
- Jag känner inte igen mig i den bilden, de muslimer jag känner i Sverige är stolta.
Och han säger att han blir väggledd, inte förtryckt, av Koranen. Han menar att det ovan återgivna sättet att beskriva muslimer på är lite gullande och överseende, som om man kan låta dem hållas men att vi självklart vet bättre. Han säger att det är ett av två förekommande sätt att beskriva muslimer på, det andra alternativet är att beskriva dem som "något man skräms med".
Levins och Ghersettis rapport visar att religionen används då den passar in i bilden, när det gäller personer som beskrivs på ett skrämmande sätt. Det vill säga talibaner eller aggressiva demonstranter. Inte i någon av de texter om Norra Alliansen som finns med i Levins och Ghersettis rapport nämns det att även dessa män är muslimer. Och medan talibanerna som visas på bilder ger intryck av att vara våldsamma och hatiska visas Norra Alliansens män på bilder där de framstår som lugna och passiva. Inte heller västorienterade, välutbildade pakistanier beskrivs som religiösa.
Kvinnor som symboler
I den förenklade bilden, där Norra Alliansens anhängare framstår som trygga efterträdare till talibanerna, ingår att kvinnorna reduceras till offer. I materialet som ligger till grund för rapporten från Göteborgs universitet fanns det 33 bilder på kvinnor. De flesta är namnlösa och ordlösa, genrekvinnor dolda under slöjor och burkor. Endast tre texter handlar om kvinnor och kvinnors situation. "De framträder närmast som föremål, passiva och avvaktande snarare än aktiva och agerande" skriver Levin och Ghersetti om kvinnorna på bilderna.
Väst ska befria kvinnorna, men i media i väst är de ändå objekt vars röster sällan hörs. Enligt Naila Saleem talar många av dem gärna, om man tar sig tid att söka kontakt med dem.
Maria Carbin, doktorand i statsvetenskap vid Umeå universitet, säger att bilderna av beslöjade kvinnor kan skapa legitimitet åt kriget. Kvinnorna framstår endast som offer och ingen kan vända sig emot att de bör befrias, även om skälen till att man började bomba var andra. Maria Carbin upplever att kvinnorna ha blivit symboler för förtrycket, i stället för agerande människor med egna viljor.
- Slöjan kan ju ha olika betydelse i olika sammanhang. Det finns kvinnor som har kämpat för rätten att bära slöja, den har varit en politisk symbol i kampen mot regimer som förbjudit den, säger hon.
Sårande "befrielse"
För Mehmet Kaplan betyder slöjan underkastelse. Men inte inför mannen utan inför Gud. Och det är lika självklart att ingen ska tvinga kvinnor att ha slöja som att ingen ska tvinga dem att låta bli.
Men i Sverige har allt fler röster höjts för förbud som ska ge skydd mot de våldsamma män vi lärt känna via nyheterna. Problemet är att de kvinnor som själva valt plagget av religiösa skäl inte vill lägga av sig plagget, inte har något behov av att "befrias".
I Örebro har en kommunpolitiker väckt frågan om huruvida man ska tillåta att kvinnor går i slöja i det "fria Sverige". En muslimsk kvinna säger i Nerikes Allehanda att det kändes som ett angrepp när någon ville förbjuda henne att klä sig som hon vill. I samma stad har en ung kvinna slutat sin praktik i en klädaffär sedan hon blivit ombedd att ta av slöjan. "Jag blev verkligen sårad" säger hon i Nerikes Allehanda.