Hårdbevakade snatterier
Ett bostadsbolag som bojkottar en etnisk grupp väcker ingen större uppmärksamhet i media. Att enskilda asylsökande snattar leder till desto fler artiklar. Quick Response har tittat på en rapportering som kopplar asylsökande till kriminalitet.
Under det gångna året har lägenheter i Olofström, Lessebo, Ryd, Virserum, Hultsfred, Karlskoga, Degerfors, Kiruna, Uppvidinge och Gällivare hyrts ut till Migrationsverket. I lägenheterna bor människor som väntar på svar om huruvida de får stanna i Sverige. 102 av 166 artiklar som Quick Response har läst om kommunernas flykingmottande innehåller något som kopplar dessa människor till kriminalitet eller andra störningar. Underlaget för att diskutera de asylsökande som en kriminell grupp är dock klent.
De 166 artiklarna har plockats fram genom sökningar på följande tidningars hemsidor: Blekinge Läns Tidning, Sydöstran, Barometern, Smålandsposten, Nerikes Allehanda och Norrländska socialdemokraten. I artiklarna konstateras att snatterierna ökar på orterna, men det finns sällan siffror som verkligen visar att just de asylsökande är skyldiga. NSD visade den 31 juli på överrepresentation av flyktingar genom en uppgift om att elva av de tolv senast anmälda snatterierna utförts av asylsökande. Annan statistik är vagare. Som när Sydöstran i januari skriver att snatterierna har ökat "lavinartat" och bygger det på att 7 av föregående års 28 anmälningar gjordes efter att flyktingarna anlänt i november.
Ryktesspridning
Poliser som Quick Response pratat med bekräftar att snatterier och vissa stöldbrott har ökat på orterna sedan flyktingarna kom. De tror att det till viss del kan förklaras av ökad anmälningsbenägenhet och skärpt bevakning i butikerna. I Karlskoga säger biträdande närpolischefen Kenneth Sundkvist att det alltid blir stor debatt när man tar emot flyktingar.
- Vi hade en förläggning 1992. Då var det många som hade cyklar och genast sa man att de hade snott dem. Men det visade sig att de hade fått dem på skroten och så.
Snatterier och trafikbrott har ökat i Karlskoga. Men det handlar inte om några stora volymer stöldgods, och en viss ökning säger Kenneth Sundkvist att man får räkna med när 500 nya människor flyttar till orten.
Artiklar från informationsmöten inför flyktingarnas ankomst visar att det redan på förhand funnits en viss rädsla och oro. Det är sådana magkänslor rapporteringen senare bygger på när statistiken inte räcker till. I mars bygger exempelvis Sydöstran en hel artikel på anonyma uttalanden från flyktingarnas grannar. De sägs känna sig hotade och rykten om vapen nämns. Polisen tillfrågas inte om ryktenas riktighet.
Quick Response frågade reportern Jörgen Klinthage varför flyktingarnas grannar var rädda.
- Det går inte att förklara. Du måste följa med mig dit för att förstå, sa han.
- När man är där märker man inte av det, det är det som är så komplicerat. Men så fort man pratar med folk så hör man. Det finns mycket problem som inte märks.
Särskiljs utan skäl
Den 26 mars säger en kvinna till BLT att hon inte kan acceptera rykten om vapen och knarklangare. Någon säger att grannarna inte vågar släppa ut sina barn. När endast tretton personer dyker upp vid en demonstration mot avtal med Migrationsverket sägs det att folk är rädda för repressalier. En kvinna säger till Sydöstran att hon är rädd att gå ut om kvällarna på grund av asylsökande ungklarlar.
Poliserna på de berörda orterna kan dock inte bekräfta för Quick Response att de asylsökande utsatt sina grannar för hot, våld eller sexuella trakasserier som skulle ge fog för sådana rädslor.
En del av de 102 artiklarna är förvisso till för att nyansera bilden. Som när NSD skriver att majoriteten av de snattare som tagits vid en butikskontroll var svenskar. Men kopplingen kvarstår när en så stor del av artiklarna om asylsökande tar upp brott eller störningar. Ibland är det svårt att förstå varför artiklarna kommit till. Som när NSD den 24 januari inleder en text med att skriva: "Kvinnor som tvättar på någon annans tvättid, och födelsedagsfester som pågår fram till klockan 03.00. Integrationen av flyktingar i hyreslägenheterna har inte gått helt smärtfritt". Flyktingarnas störningar tycks alltså vara ett särskilt problem. Men senare i samma text konstateras att de inte är överrepresenterade i störningsrapporterna.
Etniska grupper
Under årets gång dyker det upp allt snävare definitioner av de asylsökande som begår brott. Främst är det romer som pekas ut, och det är främst de som också hamnar i rikspressen. Sydsvenskan börjar rentav publicera rapporter om hur många romer som kommit över Öresundsbron enskilda dagar. "Ytterligare femtio kom i veckan" är rubriken över en notis den sjunde juni. Den publiceras i anslutning till ett stort reportage om att "Lilla Ryd" chockades av en brottsvåg när 46 romer kom. Några dagar senare publicerade Dagens Nyheter ett reportage om hur smålänningarna upptäckt att de asylsökande rumänska romerna inte var några "vanliga flyktingar". I reportaget beskrivs bland annat hur närmare 50 asylsökande har slagits vilt och med tillhyggen vid en liten idyllisk badplats. Även TT skrev om hur folk fick fly från badplatsen när romerna började bråka.
- Jag har nästan förträngt det nu, för jag tyckte inte det var så allvarligt. Det fick väl kanske helt och hållet en felaktig dimension, säger polisområdeschefen Leif Larsson två månader efter slagsmålet.
Han har uppfattat det som att två barn lekte normalt, men att det urartade och ledde till bråk. Någon larmade polisen och sa att omkring 50 romer slogs vilt, med yxor och annat. Men när poliserna kom fram var det hela avstyrt. Någon yxa såg de inte till, även om det fanns några andra tillhyggen. Ingen var allvarligt skadad. Två personer blev senare skäligen misstänkta för brott.
Omöjlig sluss
Så nyheten om badplatsen vill Leif Larsson tona ner. Han intygar dock att brottsligheten har ökat i och med flyktingmottagandet. Han menar att det inte är så konstigt att det blir något slagsmål och viss annan brottslighet eftersom asylsökande människor lever under stor press. Han efterlyser en konstruktiv diskussion om ansvar och resurser. En diskussion om hur man på bästa sätt löser situationen i ett lokalsamhälle som onekligen påverkas av att det kommer hundratals människor på flykt.
Sådana frågor kan förstås media ställa. Frågor som utgår från att Sverige ska ta emot människor som behöver skydd, att vissa personer som löper stora risker i sina hemländer faktiskt inte kan avvisas även om de snattar. Frågor som därför handlar om hur flyktingmottagandet kan förbättras från svenskt håll, så att konflikterna blir färre. Men till största delen har den sortens frågeställningar fått stå tillbaka för diskussioner om enklare lösningar, som snabbavvisningar. För politiska förslag som inte bemöts särskilt kritiskt av media.
Den sjätte juni publicerar både Smålandsposten och Blekinge Läns Tidning en artikel med ingressen "De värsta problemen är över och kommunalrådet Arne Karlsson får sin vilja fram. En flyktingsluss som sorterar bort de värsta brottslingarna från flyktinggrupperna". Slussen nämns senare även i rikspressen. Hans Emanuelsson, direktör för Migrationsverkets södra region, tillbakavisar irriterat medias uppgifter.
- Nej. Det finns ingen sådan sluss. Hur skulle det gå till? Det går ju inte att se vilka som är kriminella.
Han säger att det är normal praxis att snabbehandla grupper som förväntas sakna asylskäl. Och verket jobbar med att bygga ut den organisationen. Att sakna asylskäl är inte detsamma som att vara kriminell.
Romer inte välkomna
Allt fler kommuner i södra Sverige är ovilliga att alls hyra ut till Migrationsverket. Uppvidingehus hyr inte ut om Migrationsverket placerar romer på orten. Man väljer alltså att helt utestänga stora grupper på grund av att ett fåtal andra individer har stulit. Men reaktionerna i media är inte särskilt starka. De kan inte alls liknas vid den debatt om diskriminering och de krav på ursäkter som media förmedlade för tio år sedan. Då var det kommunalrådet Anders Gustáv (m) i Solna och dåvarande invandringsministern Birgit Friggebo (fp) som hade uttalat sig om de asylsökande kosovo-albanernas brottslighet.