Myt att Sverigedemokraterna inte syns i media
Sverigedemokraterna framställer sig som ett motarbetat, demokratiskt parti som inte får komma till tals i media. Men Quick Responses granskning visar att de tvärtom syns orimligt mycket. Och att de får tala förvånansvärt fritt om sin "demokratiska" kamp, som det finns goda anledningar att ifrågasätta hårt.
"Vi får inte heller synas i media men det gör bara att fler sympatiserar med oss" säger syddistriktets ordförande Björn Söder i Göteborgs-Posten den 29 april i år. Sverigedemokraternas ordförande Mikael Jansson säger i Aftonbladet den 23 april att Le Pen har lyckats trots lite utrymme i medierna, att det ger Sverigedemokraterna mod att kämpa.
Enligt Sverigedemokraternas logik tycks de ha självklar rätt till samma utrymme som riksdagspartierna. För att komma in i riksdagen krävs det minst fyra procent av rösterna i valet. Sverigedemokraterna fick 0,373 procent i det senaste riksdagsvalet, och åtta mandat i fem kommuner. De ska rimligtvis jämföras med övriga partier utanför riksdagen. I valet 1998 blev Sveriges pensionärers intresseparti (SPI) störst bland dem. De fick nästan tre gånger så många röster som Sverigedemokraterna i riksdagsvalet, och de fick 62 mandat i 28 kommuner. Även KPML(r) har fler kommunala mandat än Sverigedemokraterna.
Synligare än större partier
I Aftonbladet, Göteborgs-Posten, Helsingborgs Dagblad, Nerikes Allehanda, Svenska Dagbladet, Tidningarnas Telegrambyrå, Dagens Nyheter, Expressen och Göteborgs-Tidningen förekom SPI 215 gånger från den första januari till slutet av maj i år. Sökningar i samma artikeldatabaser ger nästan dubbelt så många träffar, 405, på Sverigedemokraterna. KPML(r) förekom 45 gånger.
Journalisterna behöver alltså inte uppmärksamma Sverigedemokraterna mer för att skapa rättvisa beträffande utrymmet.
En förklaring till att partiet uppmärksammas mycket skulle kunna vara en önskan om att granska deras extrema politik, främst beträffande invandring. Quick Response konstaterar dock att det är si och så med granskningen. Slutsatsen grundar sig på en genomgång av vad arton tidningar skrivit om Sverigedemokraterna på nyhetsplats under april och maj i år (se bakgrundsruta efter artikeln). Sammantaget handlar det om 206 artiklar, 242 om man räknar att några varit publicerade i flera tidningar.
Kommer enkelt undan
Ett fåtal artiklar saknar helt antydningar om att Sverigedemokraterna är något annat än ett vanligt, demokratiskt parti. Som när Trollhättans Tidning skriver om att partiet inte är inbjudet till en politisk debatt trots att det sitter i kommunfullmäktige. De flesta artiklarna har dock en ton som visar att det är ett problem om Sverigedemokraterna vinner mark. Men det är sällan tydligt vad faran består av. I 169 av de 206 artiklarna sätts ingen direkt etikett på partiet. I femton texter kallas det främlingsfientligt, i fjorton högerextremt. I enstaka fall kallas Sverigedemokraterna flyktingfientliga, extremparti, invandringskritiska eller invandrarfientliga.
Journalisterna går sällan särskilt hårt åt Sverigedemokraters uttalanden om att de är antirasistiska demokrater. I materialet som Quick Response har gått igenom finns det exempelvis 13 texter där kandidater inför valet presenteras. I Uppsala Nya Tidning svarar Tommy Funebo kort och gott nej på om partiet är främlingsfientligt, utan några följdfrågor om moskéförbud eller propaganda som utmålar invandrare som kriminella. I vare sig Barometern eller Arbetarbladet behöver lokala företrädare precisera uttalanden om tuffare villkor för invandringen. I Blekinge Läns Tidning säger Magne Mjåtvedt, lokal kandidat inför valet, att han inte har några åsikter i flyktingfrågan. Han får inga frågor om hur han då kan ställa upp för ett parti som vill skapa ett etniskt rent Sverige.
Överdriven utsatthet
Nästan inga artiklar har kommit till enbart för att granska politiken. De flesta texterna har någon anknytning till högerextrema partiers framgångar i Europa. Men de två största enskilda händelserna som skapat nyheter är folkpartiledaren Lars Leijonborgs tv-debatt med Sverigedemokraten Sten Andersson och resultatet i skolvalet för gymnasieelever. Tv-debatten har kritiserats för att den gav utrymme åt Sverigedemokraterna. Skolvalet har kritiserats för så dåligt genomförande så att resultatet blev intetsägande. Men händelserna tillmättes ändå betydelse nog för att motivera 60 artiklar i de arton tidningar som Quick Response läst under april och maj, då är varje TT-text bara räknad en gång.
Sverigedemokraterna framställer sig gärna som hotade. På partitidningen sd-kurirens hemsida skriver den politiske redaktören Torbjörn Kastell om valet i Zimbabwe att det har upprört världen "hur oppositionens valarbetare misshandlades, hur man hindrades att hålla möten och hur de regeringskontrollerade medierna ständigt smutskastade och ljög för att stoppa en demokratisk förändring". "Låter det bekant på något vis?" frågar han.
En verklighetsbild med plats för sådana paralleller manar till försiktighet när det gäller att återge Sverigedemokraters beskrivning av hotbilden mot dem. Men upprepade gånger publiceras så gott som okommenterade uttalanden om deras utsatthet. I Jönköpings-Posten säger Tommy Funebo att de håller låg profil med tanke på vänsteraktivister och säkerheten. I Trollhättans tidning beskrivs den 26 april hur partiföreträdare har jagats från en skola av invandrarelever, utan att det nämns något om vilken sorts politik de var där för att marknadsföra.
Svenskt terroriststöd
Den tidningsläsare som vill veta mer om politiken och om vad som är hotfullt hittar lätt till Sverigedemokraternas hemsida. Och får där veta att Sverigedemokraterna är ett demokratiskt men motarbetat parti som tar avstånd från rasism. Samt att andra partier hotar demokratin genom att neka Sverigedemokraterna yttrandefrihet och mötesfrihet. För den som inte är insatt i vad som döljer sig bakom fasaden kan det vara lättare att följa hemsidans resonemang än att förstå journalisternas skrivningar om mobilisering mot opreciserade faror.
Men visst kan den journalist som vill komma med preciseringar. De kritiska uppgifter som publiceras om Sverigedemokraterna är ofta hämtade från den bok om partiet som stiftelsen Expo gav ut förra året. En av bokens författare, Stieg Larsson, säger att den som granskar Sverigedemokraterna på samma sätt som andra partier ständigt granskas upptäcker rasism och före detta nazister. Han räknar upp några av de uppgifter som generellt kan användas för att visa att Sverigedemokraterna inte är ett vanligt, demokratiskt parti. Bland annat att de, som själva säger sig vara utsatta för hetskampanjer, inte drar sig för att göra extremt grova påhopp i motsatt riktning.
Några dagar efter attacken mot World Trade Center fick exempelvis Sveriges regering ta en del av skulden. "Således är Sveriges regering och riksdag medskyldiga, genom sin vansinniga invandrings- och flyktingpolitik, till den terror som riktas runt om i världen" avslutades en text på tidningen sd-kurirens hemsida. Detta stöd ges, enligt skribenten, bland annat i form av ekonomiska bidrag till "olika främmande kulturföreningar" och genom "olika försörjningsstöd till främlingar".
Ett etniskt rent Sverige
Sverigedemokraterna vill, enligt partiprogrammet, "återskapa Sverige som en svensk nation, såväl etniskt som kulturellt". De målar upp en romantiserad bild av ett sådant Sverige. För att nå dit ska invandringen hejdas. Tidigare stod det i partiprogrammet att alla som invandrat efter 1970 skulle repatrieras, utan undantag för dem som är gifta med svenska medborgare. Nu är tidsgränsen borta, men återvandring är en lika central punkt som tidigare.
I propagandan kopplas våldtäkter och rån till invandrare i allmänhet. Sverigedemokraterna vill dessutom förbjuda moskébyggen, alltså stoppa religionsfriheten som är en av grunderna för demokratin. Partiet har sina rötter i den rasistiska och nazistiska världen. Det finns anledning att läsa på inför intervjuer med lokala partiföreträdare.
BAKGRUND
Quick Response har sökt i artikeldatabaserna Mediearkivet och Presstext, samt på tidningars egna webbsidor. I några fall har vi kontaktat tidningarna för att få hjälp att söka i arkiven. Sökningen gäller april och maj, med reservation för de sista tre dagarna i maj. Tidningarna som vi tittat på är Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet, Helsingborgs Dagblad, Nerikes Allehanda, Trollhättans Tidning, Jönköpings-Posten, Smålandsposten, Barometern, Blekinge Läns Tidning, Katrineholms-Kuriren, Arbetarbladet, Uppsala Nya Tidning, Sundsvalls Tidning, Nya Wermlandstidningen och Piteå-tidningen. Vi har gjort urvalet efter var Sverigedemokraterna ställer upp i valet.