Främlingsfientlighet som naturlig reaktion
I nyhetsrapporteringen tycks det finnas en gräns för hur många flyktingar ett samhälle kan ta emot, om svenskarna ska kunna undgå att bli främlingsfientliga. Och hela bygder tycks, helt naturligt, drabbas av främlingsfientlighet om enstaka flyktingar begår brott. Quick Response tittar på en rapportering som ger flyktingar skulden för främlingsfientligheten.
"Kommunalrådet utesluter inte heller en koppling mellan det faktum att många kvinnor flyttade till kommunen för tio år sedan och att det sedan uppstått problem med kvinnomisshandel. Därför tvekar man nu till att ta låta fler kvinnor folkbokföra sig i kommunen."
Någon artikel med ovanstående text har förstås aldrig publicerats, åtminstone inte så vitt Quick Response vet. Inte heller har vi fått läsa texterna om att blivande kommuninvånare måste sälja bilen innan de är välkomna, med förklaringen att kommunen vill minska bilinbrotten. Eller att homosexuella par stängs ute, eftersom det förekommit misshandel av homosexuella.
Däremot publicerar både Dagens Nyheter och Sydsvenskan den sjuttonde april i år en TT-text om att Klippans kommun är tveksam till att ta emot fler flyktingar. Det handlar främst om att trycket på kommunens socialtjänst och omsorg kan öka. Men sedan står det att kommunalrådet inte heller "utesluter en koppling mellan det faktum att kommunen tog emot många flyktingar för tio år sedan och de problem med främlingsfientlighet som funnits där". I Svenska Dagbladet, den nionde september, säger kommunalrådet i Lessebo att det finns risk för främlingsfientlighet om den lilla orten tar emot fler asylsökande. I Sydsvenskan den trettonde juni säger Bengt Hall från Migrationsverket att han förstår att kommunen är rädd att det ska blossa upp främlingsfientlighet när ett ökat antal personer placeras på flyktingsluss där.
Vem som får skulden
Kvinnomisshandel skulle inte förekomma om det inte fanns kvinnor att slå. Bilinbrott blir ovanliga när parkeringsrutorna gapar tomma. Om alla par består av en man och en kvinna minskar risken för hatvåld mot homosexuella. Och utan främlingar minskar risken för att människor organisera sig mot främlingar, i det här fallet flyktingar och invandrare. Betyder det att kvinnorna, bilarna, de homosexuella och flyktingarna ska bort?
Låt oss titta lite närmre på tonläget gällande flyktingarna.
Flera lokaltidningar har tidigare under det här året rapporterat flitigt om att en del asylsökande har snattat eller orsakat störningar i bostadsområdena. Quick Response har tidigare skrivit om den rapporteringen i artikeln "Hårdbevakade snatterier". Upprepade gånger lyfts det fram i artiklarna att en anledning till att vilja bli av med dem som snattar är att svenskarna annars blir främlingsfientliga. Som om det vore oundvikligt att döma alla invandrare efter någras beteende.
Bräcklig tolerans
Det faktum att enstaka asylsökande ägnat sig åt kriminell verksamhet togs i början av sommaren upp även i rikspressen. "Plötsligt ställs stora politiska frågor i blixtbelysning för skrämda invånare i småsamhällena" skriver DN i ingressen till ett stort reportage från Småland den trettonde juni. Det handlar om att snatterierna och inbrotten ökat sedan det kom en grupp asylsökande. Kyrkovaktmästaren säger att "hatet mot utlänningar fått näring". Reportern skriver att sverigedemokrater och nazister nu fiskar efter sympatier i "tidigare toleranta och invandrarvänliga samhällen". Han frågar sig om toleransen nu har ersatts av missnöje.
Samhället var alltså tolerant så länge det inte fanns några bekymmer. Men efter att ha haft fungerande flyktingmottagande i 20 år kommer det en liten grupp som missköter sig. Då tycks det inte gå att hejda främlingsfientligheten. Fanns det verkligen någon "tolerans" då?
Även Sydsvenskan skriver, en vecka före Dagens Nyheter, om att det kommit 46 romer till Ryd och att några av dem är kriminella. Rubriken är "Lilla Ryd chockades av brottsvåg". Än en gång framstår det som att samhället dittills varit helt fritt från kriminalitet, men nu har invånarna fått börja låsa dörrarna om sig. Kommunalrådet Arne Karlsson säger att det finns en risk för att brottsligheten skapar främlingsfientlighet.
Saknar motfrågor
- Medierna hanterar situationen på ett sätt som är typiskt, säger medieforskaren Ylva Brune. De konstruerar först en idyll av de här småorterna, som sannolikt aldrig har varit helt idylliska eller befriade från främlingsfientlighet. Och sedan beskriver man de små människornas oro och förtrytelse inför "brottsvågor", "kalabalik" och "kaos" som tillskrivs de asylsökande. Plötsligt blir nu alla invånarna främlingsfientliga, som ett slags naturlig reaktion.
- Journalistikens beskrivningar ger på det sättet stöd och legitimitet åt främlingsfientlighet. Samtidigt gestaltar man sannolikt situationen som värre än den är, genom att man använder några repliker från främlingsfientliga personer för att generalisera till hela orten.
Ylva Brune säger att det är ett gammalt sätt att argumentera mot invandring på som nu används ofta i debatten. Resonemanget går ut på att det finns en bestämd gräns för hur många och vilka Sverige kan ta emot utan att svenskarna blir främlingsfientliga. Ylva Brune saknar motfrågor från journalister, utifrån ett värnande om de demokratiska och humana värden som utgör grunden för flyktingmottagandet.
Resonemanget om att svenskarna ska skyddas från den latenta främlingsfientlighet som vi tydligen bär omkring på har återkommit på riksplanet på flera sätt under hösten utan att egentligen ifrågasättas. TT publicerade den sjunde oktober en artikel där Migrationsverkets generaldirektör Lena Häll Eriksson sa att hela asylsystemet är hotat, att risken är att de som verkligen behöver hjälp kommer i kläm när många asylsökande saknar giltiga skäl. Samma dag gick Migrationsverket ut med ett pressmeddelande om att hon inte sagt att asylsystemet hotas, däremot asylrätten. " ... om allmänheten uppfattar att de flesta saknar asylskäl, kan asylrätten hotas och den folkliga uppslutningen kring den svenska flyktingpolitiken minska" slutar pressmeddelandet.
Oundviklig främlingsfientlighet?
Vi måste alltså hejda människor från att söka asyl eftersom de som inte har skäl kan skapa främlingsfientlighet gentemot de "riktiga" flyktingarna. Men journalisterna frågar inte hur man redan från början ska kunna skilja ut dem som saknar skäl. Eller om vad som händer om någon som har flyktingskäl snattar. Och de frågar heller inte om det inte är en tillräckligt tydlig signal att en majoritet av de sökande får avslag och återvänder hem med besked om att Sveriges gränser inte är vidöppna.
Quick Response har tidigare gjort en undersökning tillsammans med tidningen Journalisten som visar att de flesta mediecheferna tror att det blivit vanligare, i mediesverige i stort, att publicera misstänkta brottslingars etniska bakgrund. Journalisterna tycks alltså ha flyttat fram gränsen för när det kan skrivas ut exempelvis att det är just två ryssar som stulit tandkräm och kondomer för 5000 kronor (notis i Aftonbladet den 22 oktober). Samtidigt skrivs artiklarna som förmedlar att det är mer eller mindre naturligt att bli främlingsfientlig om invandrare stjäl, eller bara blir för många. Rasismen framstår därmed som oundviklig.
- Det är ett väldigt pessismistiskt sätt att se på tillvaron, som faktiskt utgår från rasismens egen idé om att det är naturligt att hata och frukta andra grupper, säger Ylva Brune.
Hon säger att när journalistiken jobbar med motsatser mellan ett idylliskt svenskt samhälle och ett samhälle som är i kaos efter att ha tagit emot invandrare så blir det snarare rapporteringen än några snatteribrott som skapar rädsla.