Flykt som brott
Polisen ska se till att lagen efterlevs. När poliser intervjuas i media bekräftas därmed en rådande ordning, bara genom att poliser som uttalar sig sköter sitt jobb. Frågan som Quick Response ställer sig är hur journalisterna sköter sitt jobb, eftersom de sällan vänder sig även till personer som ifrågasättar ordningen.
Många som flyr från sina hemländer kan inte få visum eller andra papper som behövs för att nå de kontor i Europa där de kan få sina ansökningar prövade. En stor del av dem betalar därför smugglare som tar dem över gränserna illegalt. Det betyder inte att de saknar asylskäl.
De som arrangerar smugglingen begår ett brott. Men att anlita smugglare för att kunna söka asyl är inte straffbart.
Människosmugglingen har diskuterats flitigt i media. Men problemet ser helt olika ut beroende av vem journalisterna valt att prata med.
För människorättsorganisationerna ligger fokus på att människors rätt att söka asyl ska värnas. Men dessa organisationer kommer sällan till tals i nyhetsrapporteringen. En part som däremot ofta kommer till tals är polisen, ofta via Patrik Engström från Rikskriminalen.
Mån om asylrätten
När Quick Response pratar med honom är han noga med att asylrätten är viktig för honom, att han inte skulle vilja leva i ett samhälle där man inte kan söka asyl. Han säger att ett sätt att värna den rätten skulle kunna vara fler UNHCR-kontor runt om i världen, så att människor kan få besked utan att först ta sig till Europa.
Men när Patrik Engström svarar på frågor i nyhetsmedia handlar det inte om hur asylrätten ska värnas. Hans jobb är att se till att lagen efterlevs och därför uttalar han sig om vilka verktyg som krävs för att det ska bli möjligt. Så här definierar han problemet i radioprogrammet Studio ett i september i år:
- Vi har ett problem idag. Att vi ingår i ett samarbete med andra europeiska polismyndigheter inom Europol. Och de andra länderna kan uppfylla de krav som man kan ställa på varandra. Det vill säga hjälpa till med gränsöverskridande utredningar. Det kan inte vi, för vi får inte avlyssna.
Förväntas gå i konflikt
Diskussionen i Studio Ett handlade om att den parlamentariska Anhörigkommittén lagt fram ett förslag som innebär skärpta straff för människosmuggling. Den här gången var faktiskt polisens röst kompletterad med en röst som talade direkt för asylrätten. I studion fanns även juristen Eva Ulfvebrand som jobbar på Röda Korset. Patrik Engström välkomnar försöket att "skapa en motvikt", men tycker att det finns märkliga förväntningar på hur de båda ska förhålla sig till varandra.
- Då förväntas det finnas en konflikt mellan oss. Men jag uppfattar det inte som att vi har olika uppfattningar. Jag håller med om det som står i hennes yttrande till Anhörigkommitténs betänkande.
Han betonar att det inte finns någon personlig prestige för honom i att utlänningslagen innehåller straffbestämmelser. Han tycker att det ofta låter i media som att han talar i egen sak.
- Om man tar bort straffbestämmelserna så är det helt okej för mig, då får jag jaga till exempel pedofiler i stället. Men i nuläget ingår det i mitt ansvar att svara på frågor om det här, och att tala om för migrationsministern vad som krävs för att vi ska kunna följa gällande lagar.
De som faktiskt är ansvariga för hur lagarna ser ut är politikerna. Det är dock sällan som media besvärar politiker med frågor om hur asylrätten ska försvaras. När frågebatteriet laddats ur polisens perspektiv handlar frågorna till politikerna om hur straffen för dem som smugglar människor kan skärpas.
Patrik Engström tycker att smugglarna förtjänar sina straff. Han säger att smugglare ytterst sällan handlar av godhet, att människosynen bland dem vanligen är minst sagt obehaglig. Han värjer sig mot bilder av smugglarna som räddare, och önskar att journalister vore mer intresserade av gråskalorna mellan de smugglare som antas handla i godhet och människohandlare som förväntas finnas i andra änden av skalan. Men parallellt med att smuggelverksamheten hindras av polisen vill han höra röster som talar om hur asylrätten ska värnas.
Ett exempel på att kritiska frågor till politikerna uteblir finns i rapporteringen från dagen efter att just Anhörighetskommittén presenterade sina förslag i augusti i år. Quick Response har tidigare skrivit om att vare sig Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten eller Svenska Dagbladet ställde några frågor om hur asylsökande ska ta sig till Sverige om smugglingen stoppas.
Ser fara för debatten
Patrik Engström säger att hans avdelning hos Rikskriminalen aldrig har gått ut med något pressmeddelande gällande människosmugglingen, det är journalisterna som väljer att ringa honom gång på gång.
- Visst är det så att vissa hörs. Och för den fria debatten är det ett problem, säger han.
Men han ser det inte som polisens uppgift att presentera lösningar på hur de smugglades rättigheter ska skyddas när kontrollerna skärps. Han efterlyser i stället en parallell debatt om hur människors rättigheter ska värnas. Han säger att även om det finns problem så kan det inte vara rätt lösning att bara strunta i att följa lagen, då får man ändra lagen i stället.
Men om en debatt om rimligheten i själva lagstiftningen ska komma igång måste det synas i medierapporteringen och debatten att det finns problem förknippade med satsningar på att gripa människosmugglare. Quick Response har i artikeln "Flyktingar ett problem att hantera" samt i "Knark och människor hotar Sverige" visat hur smugglade människor beskrivs som ett hot och att det ytterst sällan är andra än myndigheter eller poliser som får ordet.
Sverige fortsatt "svag länk"
"Patrik Engström går så långt som att kalla Sverige den svaga länken i Schengensamarbetet"
stod det i en artikel som Svenska Dagbladet publicerade den femte juli förra året. Skulle då den föreslagna lagändringen ändra på det? Blir det fel att kalla Sverige för den svaga länken i Schengensamarbetet om Anhörigkommitténs förslag genomförs?
- Nej, svarar Patrik Engström.
Han säger att Sverige fortsätter att vara den svaga länken oberoende av lagen, så länge det inte satsas resurser på utredningsarbetet.
I väntan på en helhetslösning är det kanske räddningen för människor som inte hittat någon annan väg än smuggelvägen fram till länder där de kan få asyl. Men de riskerar fortfarande att framstå som brottslingar i en medierapportering som fokuserar på att deras inträde i Sverige ska stoppas, utan att diskutera hur de då ska kunna söka asyl.