Bilddiskussion saknas bland fotografer
På bildredaktionerna finns en ambition att få med fler med invandrarbakgrund i bevakningen. Ändå saknas en diskussion bland fotograferna om hur samhällets etniska mångfald skildras. Det visar en kartläggning som Quick Response har gjort på landets största tidningar.
En banderoll sitter uppspänd vid vägen över Solna Station. En bit bort rör sig några människor vid ingången till en källarlokal. Ännu en banderoll utanför dörren talar om att något är på gång. Ett 50-tal flyktingar och asylsökande sittstrejkar i protest mot den svenska asylpolitiken.
Gratistidningen Stockholm City är på plats för att rapportera. Fotografen Johan Jeppsson drar fram kameran. Han tar några bilder på Kimia Pazoki, ordförande för Iranska flyktingrådet medan hon pratar med reportern.
Utrymmet i Stockholm City är begränsat. En bild får plats i tidningen och Kimia Pazoki måste vara med på den då det är hon som kommer att uttala sig i artikeln. Några minuters fotograferande och 20 minuters intervju. Ett ganska typiskt jobb för City.
Johan Jeppsson säger att han inte tänker på något speciellt när han plåtar människor med utländsk bakgrund och att han därför inte heller diskuterar frågan med sina kollegor.
Det är en vanlig inställning.
Omkring 220 fotografer arbetar på de 23 största dagstidningarna som ger ut mer än 40 000 exemplar i Sverige. Intervjuer med bildchefer, bildredaktörer och fotografer på dessa som Quick Response gjort visar en nästan total frånvaro av diskussion om hur svenska nyhetsfotografer skildrar så kallade invandrare i bild.
- Det är inget som vi har diskuterat. Du är faktiskt den första som ställer den frågan, säger Brian Karmark, bildchef på Sydsvenskan.
- Det är självklart att man inte pratar om det, vi behandlar alla människor lika. Det finns inga människor med konstiga åsikter på den här redaktionen, om du förstår vad jag menar, säger Lars-Erik Gille, fotograf på Skånska Dagbladet.
Många blir ställda när de får frågan. En del nästan förnärmade.
De tycker att det skulle vara fördomsfullt att ens fundera över hur de tänker när de tar bilder på "invandrare".
Det är bara på gratistidningen Metro i Stockholm som fotografen Urban Brådhe har en annan åsikt. Han menar att alla har fördomar, mer eller mindre undermedvetet. Och att det därför är viktigt att man hela tiden tänker efter. Han förklarar att han till exempel under ett reportage i Rinkeby kan ställa sig frågan:
- Hur plåtar jag egentligen den här invandrarkvinnan i sin burka? Plåtar jag henne som vilken person som helst... eller som något underligt djur?
Bilden har makt. Bildchefen på Sydsvenskan, Brian Karmark, säger att den är det kraftfullaste verktyget i dagstidningar.
Göteborgs-Postens bildchef, Jan Peter Ferneman, tycker det är bilden som förmedlar alla de intryck som vi konsumenter av medier reflekterar över och gör till våra egna. Fotografer kan till viss del styra de intryck vi får, med hjälp av olika vinklar och ljussättningar. En direktör kan till exempel plåtas underifrån så att han framstår som en stor och mäktig man. Medan bilden ofta tas snett ovanifrån när den "lilla, utsatta människan" ska skildras. Bildjournalisten söker hela tiden förmedla en stämning. För att göra detta lyfter han eller hon ofta fram något typiskt.
- Man kan fokusera på en slöja på ett annat sätt än man kanske skulle göra på en keps, när det är relevant för sammanhanget, säger Jocke Blomqvist, fotograf på Norrköpings Tidningar.
Den omgivande miljön är också något som fotografer kan lägga fokus på. Håkan Rodén, bildchef på Upsala Nya Tidning (UNT), tycker att invandrare fotograferas mer ute på gator och torg än hemma.
- Men det kan bero på att de inte är lika villiga att släppa in folk, säger han.
Han förklarar också att invandrarkvinnor, "om de har slöja och så där", kan vara svåra att fotografera. Därför att det hör till deras kultur, säger han. Därför att det är mannen som för kvinnans talan. Hon håller sig mer i bakgrunden och drar fram sjalen för att dölja sig när fotografen tar upp kameran.
- Men yngre invandrarkvinnor börjar det ju bli skillnad på. De är mer som vanliga människor som ställer sig framför kameran och tycker om olika saker, säger Håkan Rodén.
Han fortsätter med att förklara att UNT inte behandlar invandrare på något speciellt sätt. Det är ingenting som de diskuterar på tidningen. Men det är mycket färre människor med utländsk bakgrund i tidningen än etniska svenskar. Håkan Rodén förklarar det med hur samhället ser ut.
- Här finns det fler vanliga upplänningar än det finns invandrare, så då är det klart att de får mer plats i tidningen, säger han.
UNT arbetar däremot med att ge kvinnor mer utrymme. Redaktionens journalister för statistik och gör uppföljningar på hur kvinnor representeras i tidningen. De pratar om att de ska vända sig mer till kvinnor när de ringer upp olika experter för att göra intervjuer.
Några tendenser är tydliga i hur fotoredaktionerna förhåller sig till samhällets ökande etniska mångfald, trots att en intern diskussion saknas:
Fler "invandrare" och fler kvinnor efterfrågas
Flera redaktioner gör en jämförelse mellan kvinnor och "invandrare". De tycker att dessa kategorier får för lite utrymme i tidningen.
Närmare hälften av de tillfrågade redaktionerna pratar om hur de ska göra för att
få fler etniska bakgrunder representerade i tidningen. Många löser det genom enkäter. På Sydsvenskan har de en policy att få med en "invandrare" varje gång de gör en enkät.
- Ska man spegla samhället är det klart att man måste ha med dem in på banan, säger bildchefen Brian Karmark.
"Invandrare" är offer eller exotiska
Sex av redaktionerna tycker att människor med utländsk bakgrund ofta framställs i någon form av offerroll.
- Det är mycket elände, suckar Peter Krüger, fotograf på Vestmanlands Läns Tidning. Eller så är det någon kille med kepsen bak och fram som håller på med något häftigt, som hip-hop.
Västerbottens-Kuriren upptäckte när redaktionen gick igenom gamla artiklar att rapporteringen hade förmedlat två stereotyper om en grupp kvotflyktingar i Dorotea. Dels den asylsökande som fruktar avvisning, dels hade tidningen skrivit mycket om den färgsprakande Kulturfestivalen i samhället där de västafrikanska flyktingarna hade hamnat i fokus. För att förmedla en mer mångsidig bild gjorde tidningen nya reportage om de nya Doroteaborna.
När ett påbörjat moskébygge i Umeå skulle skildras ville tidningen med reportagebilder berätta mer för sina läsare om vad en moské är och vilken funktion den har för muslimer.
Hanna Eriksson, tillförordnad bildchef på Västerbottens-Kuriren, åkte till moskén i Uppsala på fotoreportage.
Innan hon reste iväg pratade hon med sina kollegor på redaktionen om att hon skulle undvika typiska klichébilder. Men ingen visste vilka de egentligen var.
På plats i moskén frågade hon därför om det var något särskilt hon skulle tänka på. Att hon gärna kunde skippa bilderna bakifrån med en massa rumpor i vädret fick hon till svar. Om Hanna Eriksson inte hade frågat hade hon förmodligen gått i den fällan, tror hon. Hon hade fotograferat bakifrån för att inte störa friden hos de bedjande under gudstjänsten genom att ställa sig framför dem.
Sydsvenskans bildchef Brian Karmark däremot förklarar att han enbart skickar manliga fotografer till moskén i Malmö. En kvinna skulle inte få samma tillträde, hävdar han. Han tycker det är viktigt att journalister känner till olika kulturer och traditioner. Det tar han hänsyn till när han rekryterar fotografer. Som sommarvikarie anställer han mer än gärna någon som har utländsk bakgrund.
Brian Karmark förklarar att det är nödvändigt att ha medarbetare med exempelvis arabisk bakgrund när tidningen täcker ett så kulturellt blandat område som Malmö.
Urvalet har betydelse
Svenska Dagbladet använder färgfilm under reportage i Rinkeby. De vill inte bidra till traditionen att reportage ska vara svartvitt. Mathias Karlsson säger att det är extra viktigt att han som bildredaktör är medveten om vad tidningen förmedlar.
- Om det är någon som har utländsk bakgrund, är väldigt religiös, eller homosexuell eller nåt, då kan man välja bort det som är ett väldigt tydligt attribut, säger han.
Dagens Nyheters bildredaktör, Britt-Marie Schrammel, förklarar att det också handlar mycket om research. Fotografer och reportrar måste börja lägga ner tid på att söka reda på personer med olika etniska bakgrunder. Både när det gäller längre reportage och någon kortare fråga till en expert. Expressens fotograf Robban Andersson säger att tidsbristen och nyhetshetsen ofta gör att man tar den lätta vägen:
- Man kanske åker ut till Tensta eller Rinkeby istället för at leta reda på invandrare som är integrerade i det vanliga samhället. Så då blir det kanske nån bild som är tagen ute på Rinkeby torg. Och det kan ju bli lite schablonmässigt, säger han.