Svenskar, svenskar, svenskar
När Sverige förändrats av invandring försöker många redaktioner hänga med i sin bevakning. Men för den som är kritisk till mångkultur eller nostalgisk finns fortfarande medier där Sverige är bevarat svenskt.
I Radiohuset på redaktionen SR International är arbetet i full gång. Det är onsdag eftermiddag och knappt en hel arbetsdag återstår innan veckans "Passet" sänds. Programmet görs av journalister från det som tidigare kallades invandrarredaktionerna och målet är att lyfta in fler röster i samhällsdebatten. I klartext: Att göra journalistik där människor från etniska minoritetsgrupper finns med i alla möjliga sammanhang.
Tanken är att fler dimensioner av "invandraren" i vardaglig rapportering ska medföra att också det som annars skulle ha känts svårt eller stereotypt går att ta upp mer rakt på sak. Vass bevakning, inte någon "tycka synd om"-journalistik, säger redaktionschefen Ivan Garcia.
Det är mindre än en minuts promenad mellan SR International och redaktionen för P1:s flaggskeppsprogram "God morgon, världen". Ändå slipper uttrycket "dom på andra sidan" då och då igenom när producenterna på mångkulturella SR International pratar om sina kollegor på P1.
För den som hört de två programmen är det inte en helt orättvis beskrivning - inte så mycket av geografin i Radiohuset som av vilket Sverige programmen berättar om. "Passets" land är som ett inverterat Sverige, med nyheter ur andra perspektiv. Nästan samtliga som medverkar i inslagen har invandrarbakgrund. "Nisse i Hökarängen", den fiktiva läsaren från den uppåtsträvande arbetarklassen som kvällstidningarna en gång hade som tänkt läsare, har flyttat.
I den värld som söndagsmagasinet "Godmorgon, världen" ger sina lyssnare är det lätt att tro att Sveriges befolkning ser ut som den gjorde för 30 år sedan. Om någon av de medverkande - kommentatorer, krönikörer, paneldeltagare och andra intervjuade - talar ens svagt bruten svenska kan lyssnaren vara ganska säker på att det handlar om utlandet eller att det är Jasenko Selimovics kåserivecka. Att arabiska, turkiska, spanska och persiska är några av Sveriges stora språk eller att var femte svensk har utländsk bakgrund märks inte.
Helena Olsson, redaktionschef på "Godmorgon, världen", framhåller hellre att reportrar i hennes redaktion har utlandsrötter. En i Belgien och en i Storbritannien. Samtidigt anser hon att det egentligen inte är något problem om dagens Sverige inte återspeglas i programmet:
- Nej. Och det är inte heller vår ambition att det ska göra det, säger hon och förklarar det med att programmets fördjupningskaraktär gör det till ett forum för personer ur samhällets elit.
Att Sveriges Radios programpolicy starkt uppmanar till att aktivt söka källor och medverkande med olika bakgrunder är ingenting som påverkar Helena Olssons syn på sitt jobb.
- Det kvoteringstänkandet har inte fått fäste på vår redaktion. Vi försöker få med de bästa experterna helt enkelt. Det finns andra program som har uppdrag att göra annat.
Ett problem? Ja, svarar Anna Levin, journalist och medieforskare på JMG i Göteborg.
Hon menar att såna osynliggörande medieskildringar av Sverige får allvarliga konsekvenser. Särskilt när samhället är delat.
- För infödda svenskar som sällan träffar invandrare blir avståndet ännu längre till de andra om man inte ens får läsa om dem i normala sammanhang. Och för invandrare blir det säkert inte heller så viktigt att läsa eller lyssna eftersom att de ofta saknas i det Sverige som beskrivs, säger hon.
Mattias Hermansson, redaktör på DN:s söndagsbilaga, håller med om att det är viktigt att personer med olika bakgrunder får plats i berättelserna. "En bred tidning ska klara av att spegla en bred verklighet". Han hävdar att han därför ständigt skickar med journalisterna uppmaningar att fördela ordet bättre.
Det går inte så bra.
Varje vecka publicerar DN Söndag under vinjetten "Min nästa vecka" en text där en person berättar om just vad som är på gång i dennas liv. Oftast är det människor med vardagsliv utanför strålkastarljuset som ges en röst: tjänstemannen på Skatteverket som pratar om stora deklarationsdagen eller vaktmästaren på idrottsplatsen som förbereder årets bandyfest.
Quick Response har gått genom samtliga "Min nästa vecka" som publicerats under våren sedan bilagans start den 18 januari i år.
Det är en nästan helsvensk skara personporträtt. Den journalistik som allra mest kretsar kring det normala, långt från blåljus och nyhetsdramatik, blir här också den mest segregerade.
Mattias Hermansson jämför med diskussionen om representationen av kvinnor i spalterna. Där finns hela tiden starka impulser från redaktionen, chefer, marknadsfolket och från samhällsdebatten att anstränga sig mer. Bland de drygt tvåtusen artikelförslag per år som frilansare försöker få Mattias Hermansson intresserad av förekommer människor med utomeuropeisk bakgrund nästan enbart i sociala reportage. Som människor med problem. I den lättare livsstilsjournalistiken? Nej. "På vilken journalistutbildning ger man cred till den som skriver en bra modeartikel om någon med utomeuropeisk bakgrund", undrar Hermansson.
Dagens Nyheter gör också interna mätningar av fördelningen kvinnor-män i spalterna för att bättre spegla samhället.
Men när det gäller etnicitet är det färre som för gynnsamt oväsen, menar Mattias Hermansson.
- Det kanske finns ett tryck men det är inte säkert att det når fram till DN:s journalister alltid, säger medieforskaren Anna Levin. De kanske inte har känningar bland dem som är upprörda över hur det ser ut. Och det är en direkt spegling av de maktstrukturer som finns i samhället. När det gäller kvinnor skulle det säkert inte finnas något tryck heller om det bara var gubbar på redaktionen.
Även Mattias Hermansson anser att det övergripande problemet är att redaktionen är etniskt homogen.
Många redaktörer och reportrar Quick Response intervjuar ger ofta just det svaret. Det verkar nästan som om de väntar på att "ökad mångfald" någongång i framtiden ska komma och rädda dem. Vad är...
- Nej, så säger inte jag. Man måste göra jobbet bättre själv.
Om du tycker att du inte lyckas som chef, varför blir det ändå som det blir?
- Man faller tillbaka i det vanliga. Nej, vi borde vara bättre, så är det bara. Jag gör en totalpudel i det här läget, säger Mattias Hermansson.
Tillbaka i radiohuset menar Magdalena Pramfelt, producent på "Passet", att medierna ändå blivit bättre på inkluderande journalistik jämfört med tidigare. Men den kurdiska förening som blir uppringd av en journalist kan fortfarande vara rätt säker på att det inte är den lokala rondellen som frågorna handlar om. Snarare hedersrelaterat våld.
Samtidigt är det även internt på Sverige Radio vissa frågor som SR Internationals journalister oftast får hjälpa kollegorna på med, säger hon:
- Visst kommer de svenska journalisterna springande till oss från andra sidan ibland. När det handlar om svartjobbande polacker eller könsstympning...
- Eller när dom vill ha en "invandrare" för att debattera deras barnuppfostran, säger Ivan Garcia.
-... och det är väl bra, fortsätter Pramfelt. Men de kommer aldrig när det gäller invandare som vanliga exempel i vanliga frågor. Inte när de ska vara med som människor.
Inte för att hitta familjen som ska illustrera hur exempelvis budgetpropositionen påverkar?
Ivan Garcia skakar på huvudet.
- Det händer inte. Tyvärr, våra kontakter används inte då, säger Magdalena Pramfelt.
Om den interna segregationen på radion kan medföra segregerade sändningar, spelar det då roll att ni försöker kompensera på er kant? Eller är ni en del av problemet?
- Det funderar jag över, hela tiden, säger Ivan Garcia. Men nu är det så att det finns möjlighet att göra program för invandrargrupper och då skulle vi kunna säga "vi gör inte det", och gå hem. Det är det sämsta alternativet. Eller - och det är bättre - så gör vi det här och försöker nå ut så brett som möjligt.
- Men en del av problemet? Vi är ett utryck för problemet. I slutändan arbetar vi för att avskaffa oss själva. Det är klart att vi ibland känner att vi är ett alibi. Vi borde som journalister vara en självklar del av Sveriges Radio. I dag kan de kan säga: "Vi har visst mångfald i etern, vi har ju "Passet"...