Usel flyktingmottagning ingen nyhet
Svenska kommuner är dåliga på att ge nyanlända den samhällsintroduktion de har rätt till, visar en utvärdering. Ändå slipper ansvariga politiker svara på kritiska journalistfrågor. Quick Response har spårat nyheten som försvann.
I ett klassrum med runda bord sitter ett 20-tal vuxna från olika delar av världen. Lektionen för dagen är svensk grammatik. Första uppgiften är att lära sig satsdelar och placera dem i rätt ordning. Eleverna får varsin stencil med meningar som inte verkar hänga ihop:
"jag, i Malmö, När jag var liten, bodde";
"eftersom det var mörkt, Igår, jag, se, inte, kunde, någonting".
Det är svårt. Många gör fel och en del suckar uppgivet. Andra klarar det galant, och lyckas till och med namnge flera av satsdelarna: sättsadverbial, subjekt, fundament.
Platsen är Lernias lokaler i Liljeholmen i södra Stockholm. Här studerar omkring 1400 elever i 60 klasser. Många är invandrare eller flyktingar som läser svenska för invandrare (sfi). Demir, 30 år, tycker att undervisningen är bra, men säger att de har alldeles för få undervisningstimmar i veckan. Vid samma bord som han sitter Zümrüt.
- Jag vill komma ut snabbare i samhället, säger hon. Det är mycket svårt att lära sig svenska om man inte kan öva den utanför skolan. Och kan man inte svenska blir det problem när man söker jobb.
Demir och Zümrüt får stöd för sina åsikter i en nyutkommen rapport från Integrationsverket som riktar vass kritik mot flyktingintroduktionen i landets kommuner - en introduktion som kommunen får pengar av staten för att sköta.
Problemen är många: sfi-undervisningen ger inte resultat. Undervisningstimmarna är ofta för få. Endast en tredjedel av alla flyktingar kan använda så pass mycket svenska att de klarar sig i yrkes- och utbildningssammanhang. Kvinnor och lågutbildade klarar sig sämst. Flyktingars kontakt med arbetsmarknaden är svag.
Den kommunala introduktionen fungerar alltså inte som den ska. Och det är människor som Zümrüt och Demir som drabbas av detta, eftersom de riskerar att fastna i segregation och arbetslöshet.
Statlig kritik mot kommuner brukar bli nyheter. Quick Response har kartlagt vad olika tidningar har skrivit om rapporten, kallad "Integration - var god dröj", som gavs ut i mitten av februari. Det är inte mycket. TT skickade ut en artikel om nyheten den 19 februari, och ett fåtal tidningar har antingen publicerat den rakt av eller kortat ner den till notisnivå.
Artikeln har många av de brister som brukar finnas i traditionell flyktingjournalistik. De som är direkt berörda, flyktingar eller kanske sfi-lärare, är inte närvarande i texten. Däremot kommunen.
Journalister brukar i andra sammanhang utgå från den lilla människans perspektiv och sedan ställa makthavare mot väggen. Men i artikeln ställs inga kritiska frågor till ansvariga politiker. Istället är det myndighetsperspektivet som skiner igenom.
Vicktor Olsson, som skrivit texten, säger att han har läst rapporten och talat med en av forskarna; som TT-journalist är det svårt att gå ett steg längre. Men lokala medier borde ha alla möjligheter att göra uppföljningar i sin kommun, anser han.
På redaktionerna är det nyhetscheferna som värderar och bestämmer vilka nyheter som ska publiceras. När Quick Response frågar är det ingen av nyhetscheferna på Sundsvalls Tidning, Göteborgs-Posten, Gotlands Tidningar, Gotlands Allehanda eller Borås Tidning som känner till att TT-artikeln publicerats i deras egen tidning. Och de har inte ens ett hum om vad rapporten gäller.
I Göteborgs-Posten blev nyheten en notis längst ner i hörnet på en sida.
- Den rapporten minns jag inte alls, säger Ninni Johnzon, nyhetschef på Göteborgs-Posten. Men jag tror inte att vi skulle ha gjort en lokal uppföljning av den heller. Just den dagen prioriterade vi andra nyheter. Vi skrev till exempel om en annan rapport som gällde vuxenpsykiatrin, som ju är hett omdebatterad.
Enligt Susanne Hellsing, nyhetschef på Sundsvalls Tidning, beror den ringa uppmärksamheten också på hur andra medier har agerat:
- Vi hade nog tittat närmare på rapporten om den hade fått större genomslag i riksmedierna. Då hade vi mycket väl kunnat göra en lokal uppföljning.
Gunnar Nygren, medieforskare och lärare på Journalisthögskolan i Stockholm, vet hur nyhetsvärdering fungerar. Han säger att en nyhets genomslagskraft ofta beror på hur aktiv källan har varit. Hur är pressmeddelandet skrivet? Till vilka har det skickats? Även mängden uppmärksamhet i de stora medierna är avgörande för om lokala medier följer upp.
- I det här fallet tror jag också att det beror på att nyheten i själva verket inte är så ny. Vi har haft den här debatten i många herrans år i Sverige, och ingenting har egentligen förändrats.
Men är inte det en viktig nyhet i sig, att ingenting blivit bättre?
- Visst kan det vara så, men jag förklarar bara hur nyhetsvärderingen fungerar, inte hur saker och ting borde vara. En nyhet måste vara överraskande och originell för att bli intressant.
Vicktor Olsson, journalisten på TT, ser andra orsaker. Att rapporten om den usla flyktingmottagningen i landet inte fått någon större uppmärksamhet beror på att den främst berör svaga grupper i samhället. Människor som inte har en särskilt stark röst i debatten. Som inte faxar redaktionerna.
Hur ser du på det som journalist?
- Det är tragiskt på många sätt. Människorna som det handlar om befinner sig ju längst ner i samhället, till exempel när det gäller deras ekonomiska situation.
Han tror att en anledning är att många journalister har ett begränsat kontaktnät bland flyktingar och människor med invandrarbakgrund.
- Varje redaktion med självaktning borde skapa sådana kontakter. Man kan inte vänta sig att nyanlända människor ska ha modet och kunskapen att omedelbart kritisera myndigheterna i sitt nya hemland. Det är journalisternas uppgift att föra deras talan.
Att kommunerna misslyckas med att ge nyanlända en fungerande introduktion till Sverige berör många människor. Det berör Demir och Zümrüt, som vill lära sig språket och integreras i det svenska samhället. Och det berör dig och mig, som kanske kommer att bo granne med någon av dem i framtiden.
När Demir frågar om svenska journalistutbildningar blir jag nyfiken på varför han är så intresserad.
- Jag vill bli sportjournalist, avslöjar han med ett brett leende. Det är min dröm.
Fotnot: Varken Zümrüt eller Demir vill förekomma med efternamn i artikeln.