Journalistutbildningar vill kvotera
Två av Sveriges främsta journalistutbildningar vill införa etnisk kvotering. Om ett år hoppas institutionerna att var tionde student som antas till JMG på Göteborgs universitet och JMK i Stockholm ska ha utomnordisk bakgrund.
Det trots att de ännu knappt testat mindre kontroversiella metoder för bredare rekrytering.
När de båda journalistutbildningarna nu svarar på de senaste årens krav på större mångfald inom journalistkåren är det rejält. Planen är att tio procent av studieplatserna på de attraktiva utbildningarna ska avsättas i en särskild kvot för sökande med utomnordisk bakgrund.
På journalistutbildningarna - precis som inom kåren i stort - kommer i dag en kraftig majoritet från helsvenska tjänstemannahem. På JMG, institutionen för journalistik på Göteborgs universitet, har tio procent av studenterna minst en förälder som är född utomlands. Bara en procent är själva födda utomlands. I reda siffror betyder det att inte mer än en elev var tredje termin själv är född någon annanstans än på ett svenskt BB. Då dessutom oftast i Norge eller Danmark.
Redan år 2000 kritiserade Högskoleverket i en granskning skarpt de akademiska journalistutbildningarna för den socialt och etniskt skeva rekryteringen. Även från arbetsgivarhåll klagas det på att journalisthögskolorna inte tar sitt ansvar.
- Andelen är för liten, konstaterar Marina Ghersetti, prefekt på JMG, som kommit längst i arbetet. Institutionens styrelse väntar nu på besked från samhällsvetenskapliga fakulteten på universitetet om institutionen ska få extrapengar till kvotering eller inte.
Hon säger att valet att direkt ta till det kraftfullaste verktyget för att komma åt snedrekryteringen egentligen inte var ett svårt beslut:
- Det händer inte tillräckligt utan kvotering. Kvotering skulle kunna få skjuts på det här, men det ska inte finnas för tid och evighet.
Kristina Lundgren, studierektor på JMK, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation på Stockholms universitet, håller med. Hon hävdar att lärarkåren är enig om att någonting "mer kraftfullt" måste göras för att öka mångfalden. En mångfaldsgrupp med representanter för ledning och studenter arbetar nu med frågan på JMK.
De sista av de tre stora journalistutbildningarna, Mitthögskolan i Sundsvall, ligger lågt i väntan på att frågan ska klarna juridiskt.
Oskar Reimer, ordförande för studentkåren på JMK, ger stöd åt kvoteringsplanerna. Han anser det dagens antagningsystem positivt särbehandlar helsvenskar då antagningsproven gynnar den som är född och uppvuxen i en svensk miljö.
- Det handlar ju om att hitta människor som kan bli jätteduktiga journalister men som kanske inte är så duktiga på just svenska när de söker utbildningen, säger han.
JMG planerar att ge studenter som behöver det tillgång till extra språkstöd.
- Det ska bli samma journalist i slutändan. Vi hjälper dem att komma in, sen måste de jobba lika hårt som alla andra, säger Marina Ghersetti.
- Samtidigt gör man ingen en tjänst om man plockar in studenter som har för dåliga språkkunskaper eller är för dåligt förankrade i det svenska samhället, säker Kristina Lundgren på JMK.
För att bli journalist på JMG krävs runt 1,6 på högskoleprovet för att överhuvudtaget få göra skolans eget intagningsprov, där allmänbildning och språkkänsla testas under en lång, intensiv dag.
Kunskaperna som krävs är väldigt svenska. Den som aspirerar på att under två och ett halvt år få drillas i bland annat pressetik, intervjuteknik och TV-produktion, med möjlighet att få betald praktik på någon av landets största redaktioner, ska veta var Robertsfors och Tingstäde ligger och minnas politiska händelser från 80-talet.
- Jag tycker att kvotering är helt rätt i det här fallet, eftersom jag tror att vårt antagningsprov är diskriminerande, säger Marina Ghersetti.
Hon är inte främmande för tanken att den som har utomnordisk bakgrund ska slippa göra högskoleprovet. Hon hänvisar till en undersökning som Högskoleverket gjorde 2001, som visar att den som har invandrarbakgrund inte får lika bra resultat på provet som andra. Också det avgörande antagningsprovet ska göras om.
På JMG finns idén att intagningsprovet ska göras om för att inkludera fler och den som söker "på kvot" ska i stället mötas av en skrivuppgift och av en längre intervju som utförs av någon av lärarna.
Men anledningen till att så få med invandrarbakgrund börjar på de stora journalistutbildningarna är inte bara att intagningsproverna är ett hinder.
Det är helt enkelt inte så många som ens söker.
Gunilla Hjort på Stockholms universitets antagningsenhet har för Quick Responses räkning gjort en genomgång av ansökningarna till JMK. Hon uppskattar att mellan 20 och 30 personer har en annan etnisk bakgrund än svensk av de totalt 300 studenter som sökt till 60-poängsprogrammet på JMK. Dessa söker genom att skriva ett personligt brev.
Det är minerad mark som journalistutbildningarna nu ger sig ut på. Det är fortfarande oklart om det finns stöd i lagen för att kvotera på andra grunder än könstillhörighet.
En lag från 2002 säger att för en tiondel av platserna på en högskoleutbildning får skolan själv bestämma urvalsgrunder. Uppsala universitet beslutade för ett år sedan att testa om regeln tillåter kvotering på grundval av nationell bakgrund. 30 av 300 platser på juristlinjen reserverades för studenter med två utlandsfödda föräldrar.
Universitetet stämdes omedelbart för diskriminering. Två kvinnor hade bättre betyg än sökande som kom in i kvotgruppen, men på grund av sin helsvenska bakgrund blev de utan studieplats. DO menade i sitt utlåtande att det handlade om olaga diskriminering.
Justitiekanslern (JK) företräder staten i målet. JK hävdar att det är helt okej att ha etnicitet som urvalsprincip på högskolor och universitet. Strävan att öka mångfalden väger tyngre än att förhindra den aktuella diskrimineringen, hävdar myndigheten, som fungerar som statens advokat.
Saken ska under hösten prövas av Uppsala tingsrätt. Det kan alltså dröja länge innan det finns ett juridiskt svar på frågan vad som är lagligt och vad som är olaga diskriminering.
I sin kritiska granskning av journalistutbildningarna som publicerades år 2000 varnade Högskoleverket för att använda kvotering som metod av kvalitetsskäl. I stället uppmanades högskolorna att arbeta mer aktivt för att locka studenter ur andra grupper.
Detta lovade JMG och JMK att göra.
Sedan hände inte mycket. När det gäller vanliga metoder - väl beprövade av andra högskolor - för att få större mångfald är det lättare än se vad journalistikutbildningarna inte gjort än vad de prövat.
JMK och JMG har inte:
Regelbundet besökt skolor och gymnasiemässor eller haft ett uppsökande arbete.
För exempelvis polisens mycket aktiva rekryteringsarbete är det ett självklart verktyg för att nå nya grupper.
På JMG skulle lärare från och med förra hösten arbeta tio procent av en heltid, motsvarande två dagar i månaden, med uppsökande verksamhet. Läraren hann besöka Angeredsgymnasiet och Gymnasiemässan innan han blev sjukskriven. Under våren låg verksamheten nere, men nu i höst är målet att åtminstone vara med på gymnasiemässan igen.
De har inte heller målinriktat annonserat i medier som riktar sig till minoritetsgrupper.
När tidningen Gringo kom ut med sitt första nummer hade däremot både polishögskolan och privata Poppius, som håller kortare betalkurser i journalistik, annonser i tidningen.
I polisens rekryteringsarbete ska mångfald genomsyra allt marknadsföringsarbete. Det innebär att förutom de största dagstidningarna och Stockholms tunnelbana är även minoritetsmedier självklara. Turkiska ungdomsförbundets tidning Euroturk såväl som persisk radio står på polislistan över medier som når andra än de helsvenska män som ändå i drös söker till utbildningen.
Först om JMG i höst får pengar av samhällsvetenskapliga fakulteten för att börja kvotera, kommer skolan att satsa mer på annonser. Institutionen begär 50 000 kronor per termin för att göra kvoteringen känd, pengar som ska räcka till besök på gymnasieskolor och utbildningsmässor och till annonser. JMK har inte gjort några sådana insatser.
JMG har nu för första gången producerat en fyrsidig broschyr med information om journalistyrket som ska finnas hos SYO-konsulenter i Västra Götaland. I skriften intervjuas ett par studenter och yrkesarbetande journalister som inte har helt svenskklingande namn och där påpekas också att med tanke på hur kåren ser ut idag kan det vara en fördel att ha en bakgrund som inte är svensk medelklass. Fast framsidan pryds av en bild på den polisongförsedde och leende studenten Janne Josefson från 1974.
De har inte aktivt använt studenter med minoritetsbakgrund som förebilder.
Vid enstaka tillfälle har JMG haft med en av sina studenter invandrarbakgrund till Angeredsgymnasiet.
Inte heller besökt etniska föreningar för att ge information om utbildningen.
Eller tagit initiativ till att få med redaktioner för att gemensamt bedriva uppsökande arbete.
Några redaktioner och enskilda engagerade journalister försöker redan att locka till sig blivande journalister bland ungdomar med utländsk bakgrund, men utan samarbete med JMK eller JMG.
Liknande arbete finns inom andra branscher. Juristfirman Vinge driver till exempel ett projekt för ökad mångfald där de egna juristerna agerar mentorer och besöker skolor. Det arbetet följs med intresse och visst deltagande från universitetens juristutbildningar.
Men på de akademiska journalistutbildningar som anses vara de främsta och som utbildar samhällsgranskande journalister har frågorna varit lågt prioriterade.
Marina Ghersetti är självkritisk:
- Vi har precis börjat att aktivt söka andra vägar att nå ut än de gamla vanliga, vi var lite sena med att uppmärksamma problemet, tidigare diskuterade vi alltid utifrån en klassproblematik. Diskussionen borde ha uppstått tidigare hos oss. Det har varit en lite väl lång startsträcka.
- Vi har tittat alldeles för lite på hur andra gör, säger Kristina Lundgren.
Hon tror att alltför mycket av arbetet har hängt på enskilda individers intresse för mångfaldsfrågor.
- Det har inte varit någon som haft frågorna på sitt bord här, säger hon.
QR reder ut:
Starkaste argumentet är att kvotering tvingar fram en snabb förändring och därmed leder till rättvisare fördelning av makt som annars skulle tagit lång tid att uppnå. Därmed skulle andra för samhället och individer kostsamma konsekvenser av segregation kunna undvikas.
Kritiker menar att även kvotering innebär öppen diskriminering eftersom att det viktiga blir vilken etnisk bakgrund eller kön en människa har - inte de formella kvalifikationerna. Systemet kräver även att människor definieras exempelvis etniskt för att klassificeras i kvotgrupper, vilket kan vara både etiskt och praktiskt svårt.
Positiv särbehandling: Särbehandling för att skapa en jämnare fördelning av exempelvis män och kvinnor där personer från den underrepresenterade gruppen ges företräde till exempelvis anställningar eller utbildning. I debatten avses ofta att i fall där två sökande har likvärdiga meriter ska den som kommer från underrepresenterad grupp gå först. I Sverige tillåter lagen positiv särbehandling av underrepresenterat kön, och då vanligen kvinnor, i jämställdhetssyfte.