Assyrier/syrianer utpekade utan täckning
Censurerad och förljugen journalistik. Det anser Dagens Nyheters chefredaktör Jan Wifstrand blev resultatet när andra medier inte nämnde etnisk bakgrund i samband med bråket i Ronna.
- Det är omöjligt att berätta om motsättningar om man inte är öppen och ärlig. Det är en förmyndarmentalitet att försöka dölja sanningen i tron att man gör människor en tjänst, säger Jan Wifstrand.
Vilken etnisk bakgrund de inblandade ungdomarna hade vet dock inte DN:s reportrar. Liksom i City och Aftonbladet har uppföljningar till upploppet bland annat handlat om assyrisk/syriansk kultur, trots att de som deltog mycket väl kan ha hört till de 35 procent av Ronnas invånare som inte hör till gruppen.
Expressen och Svenska Dagbladet valde i stället att rapportera om upploppet som vilket bråk som helst. Det gjorde även Länstidningen i Södertälje, men med mindre ansatser till kulturella förklaringar i senare uppföljningar.
Ett killgäng trakasserar en tjej och kastar något på henne. Hon ringer polisen, som attackeras av gänget. Bråket urartar till ett upplopp med över 100 personer inblandade. Poliser från hela Stockholm kommer till Ronna. Senare på kvällen beskjuts polishuset.
Dagarna efter är ingången till Elias livs Stockholms mest medialt välbevakade plats. Där vimlar det också av upprörda Ronnabor och nervösa socialarbetare. I kaoset försöker reportrarna skapa sig en bild av hur det kunde bli så här och varför.
Att möjliga förklaringar fanns i segregationen och den assyrisk/syrianska kulturen blev snabbt uppenbart för DN-reportern Ulrika By, och hon fick så småningom många läsarmejl som både bekräftade och motsade den bilden.
- När man vet att det är en utsatt, segregerad stadsdel utan tillräckliga kontakter med det svenska samhället, och kommunen skickar ut folk som står där som en man och säger att "det här kunde hända var som helst". Då blir jag misstänksam.
Samtidigt understryker hon hur svårt det är att arbeta i områden där tidningen inte har någon förankring. Det är lätt att myndighetspersoner får tolkningsföreträde och bilden blir skev.
- Vi journalister får för oss att "nu ska vi berätta vad det här är för område". Men det finns forskare som har jobbat med att försöka beskriva det i fem år och inte lyckats.
Expressens Mats Pettersson kände väl till Ronna från sin tid på Länstidningen i Södertälje. För honom var det i stället uppenbart att det rörde sig om ett bråk mellan ungdomar och polis när han kom dit upploppskvällen. Dessutom anser både han och kollegan Mia Karlsson som också var på plats att en publicering av etnicitet skulle strida mot de pressetiska reglerna.
- Det är klart att det är segregerat i Ronna. Att assyrier/syrianerna lever i ett parallellt samhälle utanför det svenska, att Teljegymnasiet har två foajéer: en med svenskar och en med assyrier/syrianer. Det är stora problem, som vi inte ska blanda in därför att de inte har förklaringsvärde här, säger Mats Pettersson.
Konkurrenten Aftonbladet gjorde motsatt bedömning. Dagen efter bråket handlar en artikel under rubriken "Våra värsta områden" om de stora problemen med segregerade områden i allmänhet. Reportern skriver också att tre av fyra invånare i Ronna har utländsk bakgrund och att 60 procent är assyrier/syrianer.
På samma uppslag finns en intervju med Aftonbladets sportkolumnist, Södertäljebon Peter Wennman. Han säger att det är det fantastiskt hur bra det vanligen fungerar i Södertälje med tanke på att mer än var tredje person har utländsk bakgrund. Peter Wennman berättar också att många svenskar retar sig på att polisen inte gör tillräckligt för att stoppa de unga syrianer som kör runt i flotta BMW.
- Det var svårt att skriva. Jag ville inte spela rasister i händerna. Och det här med fina bilar är ju en klassisk fördom. Därför försökte jag trycka på att det vanligtvis funkar bra, säger reportern Eva Buskas.
Vad är problemet med de här killarna och deras bilar?
- Att de skapar en spricka, en konfrontationsstämning mellan svenskar och invandrare.
Vad har polisen med det att göra?
- Inget, men det visar att det finns en press på polisen att agera vilket kanske kan
förklara varför de gick så hårt fram.
Misären och motsättningarna som Aftonbladet och DN möttes av i Ronna uppfattades helt annorlunda av Svenska Dagbladets reportrar, som i sina artiklar inte nämnde några segregationsproblem.
På morgonmötet efter den första dagens artiklar fanns det kolleger som hade läst andra tidningar och tyckte att de också skulle följa upp hur Ronnas karaktär påverkat händelseutvecklingen. Den dagen ägnade Sofia Nilsson åt att försökta ta reda på mer om själva området.
- Jag vill gärna veta hur vissa andra har fått så eländiga bilder av Ronna. Vi kunde inte med den största vilja i världen få de bilderna bekräftade av invånarna. Jag pratade också bland annat med socialförvaltningen, polisen och brottsförebyggande rådet och de gav samma bild. Vi har mycket opublicerat material som backar upp de val vi gjort, säger Sofia Nilsson.
Ändå tycker hon och kollegan Matilda Hanson att de kunde ha skrivit mer om hur konfrontationen mellan folkmassan och polisen kunde bli så hård.
- Jag frågade mig om det kunde ha hänt i Linköping bland vänsterungar som ockuperar hus och hamnar i bråk med polisen. Och jag tror att missförståndet mellan polisen och folkmassan kunde ha uppstått var som helst. Men kanske bidrog det att de boende i området och polisen hade förutfattade meningar om varandra och att de boende inte finns representerade i poliskåren, även om det var tydligt att det inte var någon etnisk konflikt, säger Sofia Nilsson.
I Svenska Dagbladet och i alla de andra tidningarna inklusive Dagens Nyheter fick arga Ronnabor uttala sig dagen efter upploppet om att poliserna varit för våldsamma. Det är DN:s reporter Anders Hellberg starkt kritisk mot. Han var på plats på söndagskvällen och menar att ingen polisbrutalitet förekom.
- Vi ska inte låta folk hitta på bara för att båda parter ska komma till tals. Om sanningen inte passar är det tråkigt, men vår uppgift är att skriva sanningen.
Någon polisbrutalitet såg inte heller Länstidningens Annika Rolfstam. Men hon tycker inte att hon kan utesluta att det förekom eftersom det hände saker på många platser samtidigt och stämningen var kaotisk.
I hennes nyhetsartikel från upploppet kommer alla uppgifter från polisen. Hon beklagar att hon i stressen inför lämning inte fick med viktiga citat som skulle ha nyanserat bilden av Ronna.
- Många från området hade stor förståelse för polisen och sa att "gör man så här ska man bli hämtad". När mina kolleger kom dit dagen efter var de borta, och bara de som var kritiska till polisen kom fram och ville prata. Det är förstås inte bra att vi hade samma fem killar i tidningen som alla andra.
Även i Stockholm City fick de unga killarna kritisera polisen under rubriken "Därför blev det upplopp". "Men förklaringarna går även att finna i Ronnas etniska struktur - en stadsdel med en homogen grupp av assyrier/syrianer som i princip betraktar stadsdelen som ett eget litet land", skriver reportern David Grossman. Just den formuleringen väckte både starka läsarreaktioner och diskussion på nästa dags morgonmöte. Det fanns de som tyckte att det kunde uppfattas som en rasistisk förklaring.
Flera unga Ronnabor hade berättat för David Grossman att Ronna ses som assyriernas eget land och till och med kallas Lilla Assyrien. Han anser att det kan förklara den stora uppslutningen när bråket började.
- När en kille blir slagen tycker de andra att "polisen har attackerat oss assyrier" och därför blir fler inblandade. Jag tycker att jag har stöd för påståendet även om jag hade velat ha med fler källor i texten, säger han.
Förklaringsmodellerna har varit olika även när det gäller upptakten till kravallerna. Berodde det på någon annan kultur än den svenska att ett killgäng trakasserade en tjej?
Svenska Dagbladets Matilda Hanson:
- Jag och Sofia pratade om att där vi växte upp i Malmö och Perstorp kallades folk för hora var och varannan dag. Och det var svenska killar.
Där Ulrika By växte upp kallades tjejer också för hora. Ändå anser hon att det har med syriansk kultur att göra i det här fallet.
- Jag har fått så många signaler från insatta människor på att det är så. Och jag står för bedömningen att det är relevant. Attityden var så utpräglat, ruggigt hård där. Dagen efter kunde jag ha gjort en enkät med 20 personer som sa att "det var rätt åt svennehoran".
Aftonbladets redaktionschef Jan Helin vill gräva mer i unga syrianers kvinnosyn.
- Media söker alldeles för lite där det gör ont. Vi är för rädda, för politiskt korrekta. Det finns en åsiktshegemoni som säger att etniska skillnader inte får finnas.
Efter en kort diskussion med reportern Petter Ovander inser de att ingen av dem vet om killarna som trakasserade tjejen var syrianer.
- Givet att de var syrianer skulle det vara intressant. Därför att man alltid söker förklaringar i strukturer. Som med den påstådda hockeyvåldtäkten - då sökte vi förklaringar i hockeykulturen.