Fråga/svar: Niklas Orrenius
... reporter på Sydsvenska Dagbladet. Niklas Orrenius skriver i Publicistklubbens årsbok att han önskar att han förhållit sig annorlunda till Sverigedemokraterna när han skrivit om dem. Bland annat har han rapporterat om när partimedlemmar attackerades av maskerade män med bollträn och järnrör den 6 juni 2005. Då kunde Niklas Orrenius inte släppa tanken på att attacken kanske var fejkad, men nu tror han att han lät sig påverkas av sin personliga uppfattning om Sverigedemokraternas politik, skriver han i årsboken.
Vad är det du ångrar?
- Jag ångrar att jag inte höll huvudet kallare. Sverigedemokraterna har outtalat varit en slags fiende, och det är en jättedålig grund för journalistik. Jag rycktes med av en kollegial kultur som handlar mer om att dra ner byxorna än att verkligen berätta vad som är problemet.
Vad är problemet?
- Problemet är att Sverigedemokraterna fladdrar när det gäller människors lika värde, vilket gör dem odemokratiska i sin människosyn. Deras vision är ett kulturellt rent Sverige och det tycker jag att journalister borde granska hårdare. Men när jag tittar på dagens bevakning ser jag istället många granskningar av partiet som bygger på guilt-by-association - hur många nazister som var med i ledningen 1994, hur många ledamöter är dömda för brott och så vidare.
Varför tror du att rapporteringen ser ut så?
- Jag tror att det har att göra med att partiet har så lite stöd bland journalister. Därför tänker journalister med magen istället för huvudet och vill på något sätt stoppa partiet.
Hur skulle du vilja att rapporteringen såg ut istället?
- Jag tycker att man måste sluta fundera på om rapporteringen är bra eller dålig för Sverigedemokraterna, och istället tänka "är det här intressant, relevant och värt att rapportera om" när man avgör om vad och hur man ska rapportera när det gäller Sverigedemokraterna. Jag tycker inte att vi journalister ska vara softare, utan att vi ska göra hårdare granskningar av partiets politik.