Fråga/svar: Kjell Anderstedt
... chef på SR Metropol. Kanalen började sända den 2 april i år och har som uppdrag att nå en urban och mångkulturell storstadspublik.
Hur gör man för att nå en urban och mångkulturell publik?
- Det handlar om att skapa en inbjudande känsla och identitet, till exempel att inte bara ha med invandrare när det handlar om problem. De som jobbar på Metropol kommer från olika platser och har olika erfarenheter, annars skulle vi inte vara trovärdiga. Nyhetsmässigt riktar vi in oss på Stockholm och världen istället för Stockholm och länet som traditionella P4 gör. Vi försöker också hitta musik som har annat ursprung och med mer tempo.
Vilka människor handlar det om?
- En väldigt stor publik, en del är uppvuxna i Stockholm och har levt hela sitt liv här. Men det handlar också om människor som har en helt annan bakgrund och har flyttat till Stockholm från andra delar av Sverige eller världen. Målgruppen är egentligen satt till mellan 20 och 50 år, men vi har bestämt oss för att satsa på den nedre halvan.
Varför har inte P4 Radio Stockholm, som du också är chef för, i uppdrag att nå en urban och mångkulturell publik?
- Det borde vara allmängiltigt i alla kanaler egentligen. Men för några år sedan gjorde SR en undersökning där det visade sig att det fanns olika grupper som inte lyssnade så mycket på radio och då bestämdes det att det skulle finnas en mångkulturell storstadskanal.
Vad har du som chef lärt dig av att jobba med SR Metropol?
- Att man från början var ganska inskränkt. Man lever sitt liv med sina umgängeskretsar och intressen. Nu vet jag också att det finns så många miljöer som jag inte tar del av som traditionell snäv svensk. Till exempel musik- och klubbmiljöer, kulturella platser, ställen med initiativrika personer. Tidigare har jag jobbat i Dalarna och på Gotland där det dröjer länge innan nymodigheter accepteras. Om jag skulle flytta tillbaka dit nu så tror jag att jag skulle ha mycket med mig och påverka livet på den kanalen.
- Många pratar om att det finns en styrka i mixen, på ett sätt som bara är läpparnas bekännelse. Men det händer något på riktigt med en om man umgås i en miljö där det hela tiden finns människor med olika bakgrunder. Man byter perspektiv och uppfattning om vad som är normalt.