Barack Obama omskriven för sin hudfärg
I vanliga fall tillhör det undantagen att svenska medier definierar människor efter hudfärg. Men när det gäller rapporteringen om det amerikanska presidentvalet ser det annorlunda ut. Då hamnar hudfärgen i förgrunden.
"En svart man för vita huset", "Plats för en ny generation svarta politiker", "Är USA redo för en svart president". Så lyder några rubriker från Dagens Nyheters och Göteborgs-Postens rapportering om presidentkandidaten Barack Obama.
"För vit för de vita, mer afrikan än amerikan - eller en multirassymbol i ett USA där man inte längre behöver fylla i etnisk tillhörighet?", skriver Svenska Dagbladet-reportern Karin Henriksson i en artikel från 12 februari där hon berättar om de problem Obama brottas med på grund av sin blandade bakgrund med en vit amerikansk mamma och en svart pappa från Kenya. I artikeln skriver hon också att barn i äktenskap mellan svarta och vita definieras som svarta i USA.
Tror du att svenskar i allmänhet vet att det är så?
- Nej, det var just därför jag skrev det, det var medvetet. Det är ju ganska slående att han kallas svart trots att han har en vit mamma. Han hade ju lika gärna kunnat kallas vit. En stor del av sin uppväxt bodde han ju dessutom hos sina vita morföräldrar. En del svarta är väldigt vita men räknas ändå som svarta i USA.
Barack Obama kategoriseras också som svart av de flesta svenska journalister som rapporterar om honom.
- Han säger själv: I am a black man. I am an african-american. Då finns det ingen anledning för oss att sitta och hitta på att vi ska kalla honom något annat, säger Göteborgspostens seniorreporter Britt-Marie Mattson, som är tidningens USA-korrespondent och har skrivit flera artiklar om Barack Obama.
Göteborgsposten nämner i några artiklar att Obamas mamma är vit, men han definieras och analyseras ändå som svart. Precis som borgmästare Adrian Fenty i Washington DC, som också har en vit förälder. Den 6 november skriver Britt-Marie Mattson så här:
"Jesse Jackson är den gamla generationens svarta politiker. Barack Obama och Adrian Fenty tillhör den nya. De är välutbildade på prestigeuniversiteten - som de vita politikerna - och talar ett språk som tilltalar både svarta och vita. Jesse Jackson nådde aldrig in i det vita samhället utan fick nöja sig med att mobilisera de egna."
Ser du inga problem med att göra en så kategorisk uppdelning av svarta och vita?
- Förr hade man en massa konstiga beteckningar på folk som hade en mix i sin bakgrund. Nu håller vi inte på så. Men bland svarta i USA diskuterar man: är han den bäste svarte kandidaten? Är han som vi? Är han annorlunda? En diskussion som kan ta sig obehagliga uttryck om man håller på för länge.
Britt-Marie Mattson säger att om man dissekerar någons bakgrund för mycket riskerar man att hamna i ett läge där man bidrar till karaktärsmord. Hon menar att det finns intressen som ifrågasätter om Obama är tillräckligt svart som ett sätt att misstänkliggöra honom, och det är något som hon inte vill bidra till. Hon tycker att det är naturligt att man skriver om en persons bakgrund när han eller hon är ett nytt namn. Sedan måste man lämna det och fokusera på vad personen vill.
Att Barack Obamas svarta bakgrund ändå lyfts fram ofta i hennes och andras texter tycker hon är naturligt eftersom han liksom Hillary Clinton bryter ny mark.
- Hade han varit en vanlig vit senator från Illinois så hade vi kanske inte talat om honom så mycket. Men när man är först så blir man intressant.
"Barack Obama liknar ingen annan i amerikansk politik." Så inleder reportern ett inslag i SVT:s nyhetssändning Rapport den 10 februari. Obama säger sedan själv: "Jag har inte den typiska afroamerikanska bakgrunden.
Annars utmärker sig SVT i Quick Responses genomgång genom att det sällan är reportern själv som anger Obamas hudfärg. Det är istället personer som intervjuas som beskriver hans hudfärg, eller så gör han det själv.
I ett inslag från den 7 februari, förklarar han: "Det är alltid en högre tröskel att etableras och få väljarnas förtroende oavsett om man är kvinna, afroamerikan eller har latinsk eller asiatisk bakgrund."
Har det förekommit någon diskussion om hur Obama ska benämnas i SVT:s sändningar?
- Jag hoppas att vi inte har använt ordet färgad, säger Ingrid Törnqvist, biträdande utrikeschef på SVT. Om en person inte är helt svart frestas man lätt att kalla personen färgad. Svart låter hårt, färgad lite mildare, snällare. Men ordet färgad låter som man blivit färgad. Det ska vi inte använda.
Hon tycker att det är svårt att hitta något bra ord för att beskriva någon som har blandad bakgrund. Barack Obama ses dessutom som en svart kandidat, även om han egentligen är 50/50, säger Ingrid Törnqvist.
Utrikeschef Bengt Persson, tycker inte att frågan är relevant.
- I USA är han en svart presidentkandidat, att gå in och diskutera genuppsättning och procent är knappast vettigt. Det viktiga är uppfattningen i det land där han verkar politiskt.
Hur stor betydelse tror du att hans hudfärg egentligen har haft för hans framgångar?
- Om han blir president, så blir han den förste svarte presidenten. Men vilken betydelse det har haft under hans väg dit är svårt att säga. Hans retorik och språkbruk är inte speciellt etniskt färgat. Han har istället lagt tonvikt på specifika frågor som till exempel Irakkriget som han är motståndare till.
Hillary Clinton har just nu ett större stöd från svarta väljare, berättar Bengt Persson, vilket han ser som ett tecken på att amerikaner inte röstar utifrån hudfärg. De röstar istället utifrån vem som företräder deras egna åsikter på de områden de anser är viktiga.
Ingmar Neveus, redaktionssekreterare på Dagens Nyheters utrikesredaktion, tror att Obamas hudfärg kanske har gett honom mer uppmärksamhet, men att han inte hade kommit så långt om han inte varit en bra kandidat. Neveus har läst Obamas självbiografi och berättar att Obama som ung inte definierade sig utifrån någon särskild ras. Men i 20-årsåldern började han engagera sig i svarta gräsrotsorganisationer i Chicago och identifierade sig då starkt med de svarta. Nu betonar han däremot inte det svarta lika mycket.
- De svarta i USA utgör 10-11 % av väljarkåren. Det går inte att vinna ett val genom att bara appellera till en så pass liten grupp. Nu talar han om alla amerikaner, vilket är en nödvändighet.
Dagens Nyheter har träffat Barack Obamas farmor i Kenya, där han själv varit vid tre tillfällen. Farmodern berättar hur hon varje dag satte sin son, Obamas pappa, på cykeln för att skjutsa honom till skolan. "Det är böcker som kan ge dig lycka i världen idag, säger Sahra Obama, som själv inte haft chans att utbilda sig."
Tidningen har inte besökt någon från den vita grenen av Obamas familj.
- Alla kandidater i tidigare val har haft vita far- och morföräldrar. Det unika med Barack Obama är att hans far var svart och att han har en svart farmor i Kenya. Hans uppväxt på Hawaii och i Indonesien, och att han sedan även besökt sin familj i Kenya, gör honom mer spännande än de flesta tidigare presidentkandidater.
Om en amerikansk presidentkandidat hade haft tyska eller svenska far- eller morföräldrar så hade det varit lika intressant, menar Neveus. Barack Obama är en stjärna i Kenya, på samma sätt hade en presidentkandidat med svenska anor varit en stjärna i Sverige.
I Dagens Nyheters artiklar beskrivs Barack Obama som svart, men förutom i artikeln om farmodern analyseras han inte enbart utifrån det svarta arvet. Korrespondenten Lennart Pehrson skriver så här den 19 november: "Obama ses som en ny typ av svart ledare, den första som inte har sina rötter i 60-talets medborgarrättskamp. Han avspeglar snarare USA:s väg mot multikulturalism - svart pappa från Kenya, vit mamma från Kansas och delvis uppväxt i Indonesien."
Frilansjournalisten Mats Wiklund har skrivit en längre artikel på tidningens kultursidor, den 9 februari, där betydelsen av presidentkandidatens bakgrund diskuteras. "Barack Obamas attraktionskraft ligger inte minst i hans bakgrund: vit amerikansk mor och svart far från Kenya."
Men SvD:s Karin Henriksson är tveksam till om Barack Obamas vita bakgrund har gjort det lättare för honom att nå framgång.
- Nja, han säger i en del intervjuer att han delar den vita medelklassens värderingar och erfarenheter och därför han kanske intuitivt förstår de vita medelklassväljarna bättre. Men sedan har han ju faktiskt valt att leva i en svart miljö efter sin utbildning.
I Karin Henrikssons allmänna artiklar om den amerikanska politiken nämner hon inte att Barack Obama är svart när hon förmedlar hans ståndpunkter i olika frågor, till exempel om kriget i Irak.
- Det har hänt att jag i min rapportering har ställt mig frågan: varför skriver jag en ##kvinnlig## kandidat eller att någon är svart, till exempel när jag har skrivit om Condoleezza Rice eller Colin Powell. Man måste inte alltid sätta en etikett. Man måste komma förbi det, gå ett steg vidare.