"Hiv kommer alltid utifrån"
Att hiv i medierna ofta kopplas ihop med icke-svenska brottslingar ger en osann bild av sjukdomen och kan få farliga konsekvenser.
- Det är som att säga: Har du inte sex med en knarkare, en bög eller en afrikan behöver du inte oroa dig, säger Andreas Berglöf på Hiv-Sverige.
- Hiv kommer alltid utifrån oavsett var man befinner sig. I Tanzania, där jag har varit, är alla tvärsäkra på att det är ett västerländskt fenomen. I Indien är hiv någonting som kommer från Nepal. I Nepal anses det tvärtom komma från Indien. Genom att lägga hiv utanför den egna gruppen skyddar man vi:et, säger Anna Hagborg som skrev sin avhandling i etnologi om medierapporteringen om hiv och aids fram till 2001.
När medier uppmärksammar hivmän beskrivs de som icke-svenskar, visar Quick Responses granskning. Både Andreas Berglöf, ombudsman på Hiv-Sverige och Victoria Kawesa, som startade den första hiv/aidsorganisationen för afrikaner i Skåne, har följt både domstolshandlingar och medierapportering som berör hiv. De är båda övertygade om att medier främst väljer att rapportera om de hivmän som har utländskt ursprung. Och att detta beror på ett vi- och domtänkande.
- Jag kan inte se det som något annat än ett sätt att identifiera en farlig grupp som inte tillhör majoriteten, säger Andreas Berglöf.
Victoria Kawesa menar att nyhetsrapporteringen om hivmännen huvudsakligen styrs av två normer: den sexuella och den etniska.
- De fall som rör svarta hivsmittade män har generellt sett handlat om heterosexuella relationer. Medier är intresserad av att skildra det, eftersom det är den vita normen som ska skyddas, alltså "våra" flickor och kvinnor.
Etnicitetsforskaren Anna Bredström menar också att rapporteringen om hivmän i många fall går hand i hand med rasistiska fördomar om "invandrarmäns", och då företrädesvis svarta afrikanska mäns, sexualitet.
- Den stereotypa bilden av svarta mäns sexualitet är att den är överdriven och aggressiv, att de har ett begär som de inte kan hantera.
Att fösa ihop olika sorters människor, som medierapporteringen gör genom svepande formuleringar är ett problem menar hon.
- Man missar klasskillnader och att det skiljer sig rent epidemiologiskt från land till land, säger Anna Bredström.
Flera journalister som Quick Response har talat med menar att det är viktigt att ge information om hivmäns etniska eller nationella tillhörighet, eftersom det kan vara relevant för kvinnor som kommit i kontakt med männen. Men Andreas Berglöf menar tvärtom att sådan rapportering kan vara direkt kontraproduktiv eftersom den kan ge en felaktig bild av vilka som kan drabbas.
- Det är som att säga: Har du inte sex med en knarkare, en bög eller för den delen en afrikan behöver du inte oroa dig.
Han menar att fokus bör ligga på ett riskbeteende, där säkert sex är centralt.
- Är man intresserad av prevention måste man ju inse att hiv kan finnas hos alla, oavsett sexualitet, etnicitet och religion. Vi kan inte peka ut en eller vissa grupper och tro att resten klarar sig. Idag reser vi som aldrig förr, vi flyttar, jobbar i andra länder, vi är en del av en global samhörighet. Det är svårt att skilja på vi och dom, även fast man ju gärna gör det i rapporteringen.