Quick Response

Främlingsfientlighet passerar journalister

Frågan om journalister mörkar "sanningen" om invandringen är ständigt aktuell. På debattsidor, i radio och inte minst på webben. Ibland är det inte ens en fråga utan ett konstaterande. Men hur är det egentligen? Quick Response har tillsammans med tidningen Journalisten försökt få svar på den frågan genom en webbenkät till Sveriges dagstidnings-, TV- och radiojournalister.

Resultatet av Quick Responses och Journalistens webbenkät visar att tre av fyra journalister, 70 procent, aldrig avstått från att rapportera om "negativa aspekter om invandringen", så som det uttrycks i enkäten. Det starker den bild som forskningen redan visat att de negativa nyheterna om invandrare klart överväger.

Däremot motsäger enkäten påståendena om att journalister generellt sett mörkar "sanningen" om invandrare.

- När en myt alltmer betraktas som sann, måste man försöka ta reda på hur det egentligen är. Det här är en känslig fråga och vi har fått många, starka reaktioner, säger Journalistens chefredaktör Helena Giertta.

Av den lilla minoritet som någon gång avstått rapportering så har de allra flesta avstått för att etnicitet saknar relevans. Alltså helt enligt de pressetiska reglerna. Färre än en av tio har någon gång låtit bli att rapportera om "kostnader för invandring". Drygt en av tio har valt bort att rapportera om "kulturkrockar". När det gäller brottslighet har två av tio någon gång undvikit att rapportera, men många hänvisar samtidigt till de pressetiska reglerna som stipulerar att vi inte ska rapportera om etnisk tillhörighet där det saknar betydelse för sammanhanget.

Flera påpekar att kostnader för just invandring inte går att isolera från andra samhällskostnader, och att det därför inte finns några tillförlitliga siffror. En person skriver:

"Att slå ihop alla kostnader för invandringen är att göra det enkelt för sig och glömma bort alla positiva ekonomiska effekter. Kontakter med andra länder, påverkan av kultur, nya idéer utifrån, växande handel och en rad andra faktorer gör att invandringen även

genererar inkomster, dessa är dock svårare att mäta. Dessutom känns det märkligt att rapportera om vad invand rarna 'kostar' samhället, på samma sätt som att det skulle vara märkligt att rapportera om vad gamla eller handikappade kostar samhället. Däremot kan manskriva om vad samhället betalar för olika program till handikappade, invandrare, barnfamiljer etc."

- Engagemanget från dem som besvarat enkäten är imponerande. Trots att vi hade ett par klumpiga frågeställningar, har de försökt att med hjälp av kommentarer förklara vad de menar. Flera av frågorna hade flera hundra kommentarer, säger Helena Giertta.

Några av frågorna har strukits i efterhand, varför?

- Frågorna var generellt svåra att formulera och några fick vi stryka för att de inte gick att tolka. Med alltför raka frågor riskerade vi att styra svaren, med allt för luddiga frågor skulle svaren bli luddiga. Det här är ingen vetenskaplig undersökning utan en enkät som vi tycker ger en tydlig fingervisning.

En typisk kommentar till huvudfrågan lyder så här: " Man måste vara medveten om att vi alltid gör ett urval i nyhetsarbetet - så oavsett vad saken gäller, så visst händer det att vi inte väljer att rapportera om negativa aspekter på både det ena och det andra."

Andra menar i stället: "Bra att ni gör den här enkäten, det tvingar en att tänka efter."

På frågan om varför några har avstått från rapportering anger de flesta "rädsla för att spä på främlingsfientlighet" som orsak, men också att "frågan känns svår". Ett fåtal är oroliga för att själva betraktas som främlingsfientliga, eller för att få kritik från kolleger.

Som en del av enkäten ställdes också frågan om journalisterna stött på främlingsfientliga åsikter i sitt arbete. En stor majoritet svarade ja. Åtta av tio anger att de har stött på främlingsfientliga åsikter, till exempel i intervjusammanhang. Det framgår också i kommentarerna att denna typ av åsikter är vanliga. Flera gånger beskrivs främlingsfientliga åsikter som något som dyker upp oberoende av ämne.

Av dem som stött på främlingsfientlighet har sju av tio någon gång avstått från publicering.

- Det finns flera sätt att tolka detta. Ett är att det blivit mer accepterat att lufta sina främlingsfientliga åsikter i dag än tidigare. Ett annat är att främlingsfientligheten ökar, men det är helt klart att vi verkar ha svårt för att göra nyheter av att allt fler uttrycker sig främlingsfientligt, säger Helena Giertta.

- Resultatet kan tolkas som att de etniskt, kulturellt och religiöst homogena nyhetsredaktionerna inte riktigt förstår hur stor främlingsfientligheten i det svenska samhället är. Få journalister känner sig personligt träffade av diskriminering på grund av ursprung eller religion. Och vad händer då om inga journalister tar ett helhetgrepp och berättar om det som verkar vara ett stort samhällsproblem? säger Arash Mokhtari, projektledare på Quick Response.

En svarande berättar:

"Jag gjorde en intervju hos en svensk familj om deras dotter och hennes rehabilitering som dragits in, familjen klagar över att de muslimska grannarna för sånt väsen i trappen.

Det var inte riktigt det jobbet skulle handla om. Skulle vi ta plats med det I reportaget skulle det kräva repliker från grannarna och, ja, ni fattar själva, handikappade dottern skulle inte få plats längre."

- Att enstaka gånger ignorera främlingsfi entliga uttalanden eftersom det i sammanhanget är irrelevant är förståeligt. Men att journalister inte samlar på sig och regelbundet granskar det som påverkar en stor del av den svenska befolkningens vardag är konstigt, säger Arash Mokhtari.

Ungefär hälften av dem som svarat på enkäten har någon gång rapporterat om negativa aspekter av invandring.

Det vanligaste är att man då rapporterat om brott, främlingsfientliga åsikter och kulturkrockar. Och i kommentarerna kan man läsa mer konkret vad:

"Hedersrelaterat våld", "Migrationsverket", "problem i fattiga segregerade områden", språkproblem", "utanförskap och omänsklighet", "brott mot invandrare", "asylärenden".

"Främlingsfientliga åsikter är det många politiker som ger uttryck för, inte bara Sverigedemokraterna. Och i en del fall förtjänar dessa att publiceras, dock aldrig oemotsagda."

- Flera har kommenterat att enkäten går Sverigedemokraternas ärenden, men återigen så har många välkomnat enkäten och tycker att det är viktigt att frågan diskuteras och genomlyses, säger Helena Giertta.

På enkätfrågan "Är det vanligt att läsare kontaktar redaktionen med synpunkter om att ni undanhåller negative aspekter av invandring?", svarar tre av tio "ja", och en övervägande majoritet säger att denna typ av klagomål inte har ökat det senaste året. Frågan saknade dock svarsalternativet Vet ej, varför den är svår att tolka.

41 procent svarar ja på frågan om det finns en levande diskussion kring frågorna på arbetsplatsen. Nästan lika många - 38 procent - svarar nej.

Fotnot: Enkäten gjordes mellan den 25 november och den 4 december 2008 tillgänglig för 6300 yrkesverksamma medlemmar av Journalistförbundet inom SRAO och svensk dagspress, via epost. Svarsfrekvensen var 25 procent, 1655 personer, vilket anses normalt för den här typen av enkäter. Ursprungligen hade enkäten också frågan: Har det hänt att du i ditt journalistiska arbete behandlat personer med utländsk bakgrund annorlunda än hur du behandlar etniska svenskar? Och följdfrågan: På vilket sätt? Dessa ströks, eftersom svaren var omöjliga att tolka.