Journalister kritiska till sin rapportering
Rapporteringen om invandring måste bli bättre och diskuteras mer på redaktionerna. Det anser många av de runt 250 personer som haft ytterligare kommentarer till enkäten.
Många som svarat är ense om att en mer levande diskussion om hur svenska medier rapporterar om invandring och främlingsfientlighet behövs. "Det är bra att dessa frågor lyfts fram eftersom det annars kan verka som att journalister har ett slags 'dold agenda'", skriver en journalist; en annan föreslår en Fojo-kurs i ämnet.
En återkommande åsikt är att det finns en beröringsskräck kring frågorna om invandring och främlingsfientlighet. Några tar upp en överdriven politisk korrekthet, allmän tabubeläggning och rädsla för att bli beskylld för att vara rasist. Flera pekar på en svår balansgång:
"Det är ett av få ämnen man tassar på tå kring trots att det finns nyheter att hämta. (...) Att inte våga närma sig problem kan bli en trovärdighetsfråga. Samtidigt känner jag ett ansvar för att inte spä på fördomar och rasism. Problemet är att tystnaden i stället gör att fördomar kan förstärkas, man drar egna slutsatser som står oemotsagda".
Andra tycker inte att det finns något problem:
"Jag tycker inte att medierna undanhåller någon information till läsarna.
Tvärtom tycker jag att medier alltför ofta rapporterar som om invandrare bär ansvaret för problemen, utan att kritiskt granska." Flera efterlyser en mer grundlig rapportering om svensk invandrings- och integrationspolitik:
"Det finns negativa effekter av invandringen som har sin grund i att invandringspolitiken inte fungerar bra i praktiken. Det är, tror jag, en stor orsak till den växande främlingsfientligheten (...). Vi måste titta på detta journalistiskt. Att inte göra det är att spela de främlingsfientliga krafterna i händerna."
"Alla utom busarna skulle vinna på att frågan lyfts. Men då måste den också presenteras på ett allsidigt sätt."
Men varför finns den inte redan?
Tids- och resursbrist, menar flera. Andra pekar på att de flesta journalister är vit medelklass och saknar kunskap om och kontakter med personer med invandrarbakgrund.
"Jag tror att det förekommer att journalister drar sig för att ta upp problem med invandring och utanförskap för att det är svårt, för att man då utmanar sig själv och sina fördomar, rädslor för det okända och främmande. (...) Vi är nog lite naiva och bekväma".
Flera tar upp att rapporteringen om invandrare är svartvit och att personer med utländsk bakgrund fortfarande framställs som antingen offer eller förövare. Andra tycker att bevakningen har förbättrats och påpekar att fler personer med utländsk bakgrund kommit in på redaktionerna (men fler behövs! påpekar andra).
Å andra sidan vittnar flera personer om rasistiska åsikter bland kolleger, och många påpekar att även journalister har omedvetna fördomar.
Problemet med rasistiska nätkommentarer tas också upp: "Så fort vi skriver om invandring blir det debatt på vår internetsida".
Flera är överens om att de som hör av sig med rasistiska inlägg är välorganiserade:
"Den kritik som riktas från 'allmänheten' upplever jag som mer eller mindre organiserad. När jag kollat upp de läsare som hör av sig visar det sig sällan vara en 'vanlig Svensson'".
När det gäller rapporteringen om främlingsfientliga partier och åsikter finns olika synpunkter.
"Ibland kan jag tycka att journalistkåren är för onyanserad och bara vill ställa motsatser mot varandra. Det stora spöket Nationaldemokraterna skrämmer skiten ur alla så att även då och då förekommande kloka synpunkter om hur integration borde fungera i framtiden misstänkliggörs."
"Jag kan faktiskt tycka att vi ibland ger partier av typen Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna oförtjänt mycket utrymme sett till hur många som faktiskt röstar på dem."
"I de allra flesta fall tycker jag absolut att man ska föra fram främlingsfientliga åsikter och möta dem med fakta (åsikterna brukar grunda sig på felaktiga myter)."
Många har också kritiserat hur själva enkäten har gjorts.