Könsblind rapportering om förortsgäng
I medier pekas klass och kultur ofta ut som orsaker till gängbråk i förorter. Quick Response har letat förgäves efter ett maskulinitetsperspektiv i artiklar om unga killar som tar till våld. "När mannen är norm ser vi inte manligheten som ett problem", säger Maria Jacobson på nätverket Allt är möjligt.
I mars 2006 publicerade Helsingborgs Dagblad och Landskrona Posten en artikelserie om Landskronas ungdomsgäng. Tidningarna granskade gängen i fyra dagar. Varje dag publicerades åtminstone en artikel som associerade gängmedlemmarnas avvikande beteende till deras etniska bakgrund. I en artikel med rubriken "Vi har våldet i blodet" intervjuades två unga killar. Med fingerade namn fick de berätta varför de är med i gäng:
"Den hårda uppväxtmiljön i Kosovo ser Feriz och Pajtim som en stor anledning till att de är kriminella. Kanske den största. Men de ger också politikerna skulden. För om det fanns fler ställen där de kan träffas och umgås med kompisarna, i stil med ungdomshuset Nova, då skulle de inte vara uttråkade och hänga på stan. Och då skulle de heller inte begå brott", kan man läsa i artikeln.
Och så fortsätter argumentationen i resten av artiklarna. Hela artikelserien är ett tydligt exempel på när medier främst låter etnisk segregation och socialt utanförskap förklara varför unga killar hänger i gäng. Killarnas föreställningar om maskulinitet, däremot, tillerkänns mycket sällan ett förklaringsvärde.
QR:s genomgång av artiklar som uppmärksammat fall av gängbråk i förorter visar att könsroller, föreställningar om maskulinitet eller kontroll inom hierarkiska grabbgäng aldrig förs fram som förklaringar till bråken. Det heter så gott som alltid att det är ett ungdomsproblem eller ett segregationsproblem.
Enligt Klas Hyllander, organisationssekreterare på Män för jämställdhet, är det märkligt.
- Det är naturligtvis många olika faktorer som spelar in när unga killar går samman i gäng och slåss. Men om man inte har ett maskulinitetsperspektiv missar man en otroligt viktig pusselbit. Man kan också fråga sig varför inga journalister reagerar på att det nästan aldrig finns några unga tjejer med i dessa gäng, säger han.
Klas Hyllander rabblar några siffror: män begår 95 procent av alla grova våldsbrott och 80 procent av alla brott. Sambandet mellan kön och brott är ungefär dubbelt så stort som mellan annan etnisk bakgrund än svensk och brott. Det är siffror som talar ett tydligt språk. Ändå uppmärksammas inte detta i nyhetsartiklar.
- För tre år sedan gav Världshälsoorganisationen ut en rapport om arbetet med unga män i kriminalvård och på ungdomsmottagningar. Enligt rapporten blir resultaten alltid sämre när det inte finns ett maskulinitetsperspektiv med i behandlingen. Vi måste se att det finns en poäng med att titta på maskulinitet, säger Klas Hyllander.
Den 10 mars i år lanserade Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, Projekt pojke i en debattartikel i Dagens Nyheter. I artikeln skriver hon att ett av målen med projektet är att motverka stereotypa könsroller bland unga män. Enligt henne skulle det minska dessa mäns benägenhet att gå med i kriminella gäng.
- Jag tror att Carin Götblad är den första i Sverige som föreslagit något liknande, säger Klas Hyllander.
Varför tror du att det är så?
- Därför att mannen är normen i vårt samhälle. Att män har maktprivilegier och utövar våld är normaliserat. Vi har fått lära oss sedan barnsben att det är så det är. Jag tror också att det är många som blir provocerade av detta. Inte minst på arenor där män har makt. På redaktioner till exempel, säger Klas Hyllander.
Maria Jacobson, frilansjournalist och vice ordförande för det mediekritiska nätverket Allt är möjligt, håller med Klas Hyllander om att det finns ett normtänkande i samhället som gör att journalistiken blir könsblind.
- När mannen är norm ser vi inte manligheten som ett problem. Det är en könsblindhet som finns i bland annat rättsväsendet och i samhället i stort och som därmed avspeglas i journalistiken, säger Maria Jacobson.
När unga kvinnor rånar andra ser journalistiken däremot annorlunda ut.
- När kvinnor går samman i gäng och överfaller eller rånar andra på mobiler blir det plötsligt intressant för medier att titta på könet. Då får man veta att tjejerna härmar killarna och de har ett avvikande beteende som inte är önskvärt. Men maskulinitetsperspektivet saknas när unga killar göra samma sak, säger hon.
Hon menar att det är en olycklig kombination att medier gärna rapporterar om brott samtidigt som det saknas kunskap om hur maskulinitet konstrueras. Enligt henne leder det till att journalistiken blir sämre.
- Jag tror att vi skulle få läsa fantastiska reportage om journalister utgick från att våldet i samhället är ett mansproblem. Jag minns själv ett reportage jag skrev om fyra unga killar som dömts för grovt narkotikabrott. Det blev mycket lättare att komma dem nära när jag ställde frågor om deras mansideal och syn på maskulinitet. Det gav en aha-upplevelse som jag kände att jag kunde förmedla i texten, säger Maria Jacobson.