Journalisternas "dom" - sd och "invandrare"
Journalister talar oftast om och inte med Sverigedemokraterna. Så ser nyhetsrapporteringen ut efter valet. Stora likheter finns mellan hur svenska journalister behandlar Sverigedemokraterna och hur de behandlar människor som har rötter i ett annat land - få journalister identifierar nämligen sig med någon av grupperna.
Quick Response har granskat alla artiklar på nyhetsplats där Sverigedemokraterna nämns i sex stora dagstidningar efter valet. Samtliga har alla haft olika strategier när det gäller bevakningen av Sverigedemokraterna.
Rapporteringen om partiet har handlat om händelser, maktförhållanden mellan de etablerade partierna och hur representanter från de övriga riksdagspartierna tar avstånd från och fördömer Sverigedemokraterna. I riksmedier fokuserar nyhetsrapporteringen främst på Sverigedemokraternas främlingsfientlighet. I tidningar med mer lokalt material, där SD finns representerade i kommuner redan sen innan valet, som i Sydsvenskans och Göteborgs-Postens upptagningsområden, går det att få reda på vad SD tycker i andra frågor än invandring, och vad de uträttat under föregående mandatperioder. Endast undantagsvis har någon del av partiets politik granskats och i mindre än hälften av de analyserade artiklarna kommer företrädare själva till tals.
Expressens politiska reporter Niklas Svensson tycker inte att det är konstigt att Sverigedemokraterna blir mer omtalade än de själva får komma till tals i valrörelsen. Han menar att de andra politiska partierna måste få frågor om hur de förhåller sig till ett nytt parti.
- Det är klart att det är intressant att höra vilken analys Sverigedemokraterna själva har till att det gått som det gått, men om analysen stannar vid att det beror på att svenska folket är trötta på invandrare och vill se en annan integrationspolitik, då tycker jag nog att de fått framföra det budskapet ganska många gånger redan, säger Niklas Svensson.
Att Sverigedemokraterna är svårare att få tag i och inte har samma rutin i sina kontakter med pressen leder också till att de inte lika ofta citeras direkt.
- Vi avstår ju inte från att skriva kritiska artiklar om Sverigedemokraterna bara för att de inte hör av sig. Om de inte går att få tag i blir det i större utsträckning så att vi pratar om dem än med dem, säger Niklas Svensson.
Att sätta ut beteckningar som främlingsfientlig eller rasistisk framför Sverigedemokraterna är också fortfarande vanligt. Främst är det hos kvällstidningarna, men även morgontidningarna gör det.
- Tidigare skrev man alltid "det främlingsfientliga partiet" i alla sammanhang när man nämnde dem och det har vi slutat med. Någonstans blev det nästan lite löjligt att sätta etikett på ett parti, särskilt nu när de är i riksdagen, varje gång man skriver om det. Men sen har ordet "kritisk" börjat smyga sig in, att en del använder ordet invandringskritisk och islamkritisk. Där använder jag ordet fientlig säger Tobias Brandel på Svenska Dagbladet.
När det preliminära valresultatet hade presenterats började rapporteringen kretsar kring vilka katastrofer som kommer att ske när Sverigedemokraterna väl tagit plats i riksdagen. I Aftonbladet lanseras vinjetten "Det nya kalla Sverige" dagen efter valet. Ett helt mittuppslag föreställer Jimmie Åkessons rygg, när han blickar ut mot strålkastare och fotografer. Över huvudet står ordet "Kaos". Rubrik, ingress och bild tar upp ett helt uppslag. O:et i kaos visar mandatfördelningen mellan Sverigedemokraterna och de två andra blocken. Anslaget är ödesmättat. Texten ger en känsla av en ny tid, ett avstamp, där Jimmie Åkesson får personifiera kaoset. "Kaos" är ett ord som är vanligt förekommande dagarna efter valet.
Dagarna efter valet försöker många journalister också förstå valresultatet. Många bestämmer sig för att åka till förorter och ibland mindre tätorter - områden som journalister vanligtvis inte besöker vardagligt. Svaret på varför valresultatet såg ut som den gjorde ansågs alltså inte kunna hittas där journalisterna själva befinner sig och bor.
Resultatet av besöken i förorterna blir många beskrivningar av "vi" och "dem", mer eller mindre medvetet. "Dem" i texterna är antingen Sverigedemokrater, eller "invandrare". Personer med utländsk härkomst får ofta stå som representanter för gruppen "invandrare", oavsett om de invandrat till Sverige eller inte. Journalister identifierar sig alltså inte med "dem", med personer med annan bakgrund eller kultur än den svenska. Snarare är det så att artikelförfattarna i större grad identifierar sig med sina läsare än med personerna de skriver om. Läsarna verkar enbart ses bestå av etniska svenskar som bor på andra ställen än i "förorten", men de är inte heller Sverigedemokraterna. De är något annat.
I nyhetsrapporteringen blir sverigedemokraterna utmålade som ett hot mot Sverige, mot svensk demokrati, vår moral och våra svenska medborgare. Ibland med citat från intervjuade, ibland med hjälp av att med ord måla upp en obehaglig eller hotfull bild med hjälp av färger, stämningar och metaforer - många av dem hämtade från militära termer. Expressen har ingressen:
"Skräckmätningen, stridsdammet, prickskytte, torpedera, söndring, hemlig katastrofplan, strategi, sabotage, skadeskjuta, operation, prickskytte. Sverigedemokraterna marscherade fram, åskmolnen tornar upp sig över Jimmie Åkessons hemstad Sölvesborg."
- Det är kvällstidning det. Ja, prickskytte, torpedera, prickskytte, sabotage. Jo jävlar, det var många ord i en ingress. Ofta så är det ju så att vi i vårt sätt att beskriva händelser målar upp bilder som ska göra det lätt för läsaren att känna igen sig. I det här fallet var det kanske lite överdrivet, men jag har egentligen inget problem med det, säger Niklas Svensson på Expressen.
Det är en del av kvällstidningsspråket, inte något som bara gäller texter om Sverigedemokraterna, säger han.
- Det ligger i formen på något sätt. Vi tar i lite mer och använder ett lite mer målande språk än morgontidningarna gör.
Fotnot: Granskningen är en del i uppsatsen "De är här nu - en studie i 2010 års valrapporterin om Sverigedemokraterna". I underlaget ingår artiklar från Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Göteborgs-Posten publicerade mellan 17-22 september 2010, sammanlagt 260 artiklar. Hela uppsatsen finns här.